börd åtskilligt äldre hellenisk bildframställning" Niκη βovdv-τovaa. Sättet för dödandet — instötandet av en kniv i tjurens bringa — är sålunda ingenting för den ursprungliga Mithra-traditionen kännetecknande. Tvärtom böra vi på grund av Avestahymnernas vittnesbörd och med hänsyn till att Mithra var en ljusgudomlighet såsom dennes egentliga vapen tänka oss lans och pilar. I den åt Mithra ägnade yast 10 i Avesta talas det om hans »falkfjäderförsedda pilar», hans »tusen bågar» och hans »tusen skarptaggiga välgjorda spjut». På vissa romerska monument bär Mithra också ett koger med pilar 1. På sin färd genom Främre Asien har vidare Mithramyten starkt påverkats av vissa föreställningar hos befolkningen i dessa nejder. Det är mycket sannolikt, att man här har tänkt sig, att tjurdödandet skett på sådant sätt, att djuret först jagats med kastvapen av den som jägare 2 framrusande Mithra och att sedan, då tjuren drivits in i grottan 3, dödandet skett genom ett slag med den heliga dubbelyxan, den främreasiatiske himmelsgudens urgamla emblem. Vi ha all anledning att förmoda, att en snarlik uppfattning av händelseförloppet förefunnits hos den persiska ljusreligionens anhängare inom det ett halvsekel före vår tideräkning ännu så mäktiga Mithri-datiska Svartahavsväldet (Pontus) 4. Då Weserrunornas formkaraktär, såsom ovan framhävts och i det följande ytterligare skall belysas, tydligt pekar hän på ett grekiskt-go-tiskt ursprung, ligger det helt nära till hands att antaga, att de germaner, som utfört ristningarna på dessa föremål, fått sina föreställningar om tjurmysteriet från Svartahavskustens iraniserade hellener och helleniserade iranier (sarmater, 1 Jfr Cumont, Textes et monuments figurés etc, I, 1899, s. 183. Det nyupptäckta Mithratemplet i Dieburg har bl. a. en skulptur föreställande Mithra med båge, jfr Römisch-germanische Forschungen, I, 1928, s. 29, avb. 28. 2 Att Mithra tänkts som en jägare, framgår bl. a. därav, att hans följeslagare är en hund (jfr härom ytterligare § 35), som jägare till häst framställes Mithra på den stora kultbilden i Dieburg. 3 I Mithrareligionen är som bekant grottan och dess avbild, det underjordiska spelaeum, gudstjänstlokalen med en högrelief föreställande den tjurdödande Mithra, av central betydelse. 4 Om denna trakts grotthelgedomar m. m. jfr Cumont, Studio, Pontica, II, 1906, s. 367 ff.