Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 K. Human. Vetenskapssamf:s i Lund Årsberättelse 1929—30
ett < av nära normalhöjd ett dekorativt tvärstreck tillfogats,
som skjuter en god bit upp över rungruppens allmänna
höjd-linje. Sannolikt har en dylik teckenvariant först uppstått i
ordslut. Av intresse är även, att 5-runan på guldhornet
från Gallehus1 visar formen av ett bakvänt latinskt s, en
omständighet, som kan bero därpå, att en äldre bokstavstyp <
upptill försetts med en ny sidogående linje.
På samband med grekisk skrift tyder, som jag redan
ovan (§ 30) påpekat, ytterligare åtskilligt: förutom
beteckningen gg för qg (jfr grek. γγ) sannolikt även Å-runans form.
Det är ej gärna tänkbart, att den primära runraden vid sidan
av ett s-tecken / haft ett Å-tecken av formen <. Detta från
de övriga runornas typ så starkt avvikande tecken torde vara
en sekundär förenkling av en äldre stavförsedd runa j( eller
V. Det förra tecknet återfinnes bl. a. i grekisk kursiv på
1 Med anledning* av Gallehusrunorna vill jag här i all korthet
framhäva, att givetvis Marstränder, Norsk Tidsskrift for Sprogvidenskap, III, 1929,
s. 125 ff., befinner sig på ett villospår, då han med hänsyn till Krysings och
Paullis teckningar vill tolka första runan i inskriftens sista ord, hittills läst
tawido, icke såsom en /-runa utan såsom en binderuna av ett bakvänt
a-tecken och ett /-tecken. Som optisk grund för detta textkritiska hugskott
ligger endast den omständigheten, att första sidostaven hos /-runan är
dragen dubbel (på Paullis reproduktion gå tvenne linjer, den övre helt svag,
mycket nära intill varandra; på Krysings synbarligen rätt klumpigt utförda
teckning är avståndet något större men dock tydligt ungefär hälften mindre än
avståndet mellan sidostavarna i den därpå följande #-runan). En dylik
dubbeldragning av runtecknens linjer karakteriserar emellertid samtliga
föregående bokstäver. Vad var naturligare, än att ristaren kom att göra en
ansats till att bruka dubbla linjer även i den sista rungruppen ? Därvid
har han funnit, att platshänsyn icke tillät någon dubbelristning av detta parti,
varför sista rungruppen utförts med enkla linjer, frånsett, att första runans
vänstra sidostav fått en obetydlig rispa vid sidan av sig. Denna svaga rispa
har tidigare observerats av forskningen, jfr fig. 3 hos Olrik, Danske Studier,
1918. Av samma reproduktion framgår, att vad som befinner sig strax
under högra hundfiguren på övre bildfältet blott är en svag punktering. Denna
kan vara av sekundärt ursprung eller antyda en kedja släpande efter djuret.
(Bilderna i detta fält äro sålunda 39 = 3 X 13.) Vad skiljemärkena
beträffar, ha vi att främst lita till den skickligare tecknaren, Paulli, som överallt
avbildat 4 ljusa rundlar. Krysing, som ej kunnat skilja på huvudsak och
bisak, torde i ett fall ha medtagit en mörk smutsfläck (troligen har hornet
mellan 1734 och 1735, alltså före Paullis reproducering, rengjorts).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
