III., Sigurd Agrell, Rökstenens chiffergåtor 103 senantika trolldomstavlor av metall 1. Det senare, belagt på Varnum-, Førde-, Fonnås-inskrifterna m. fl. (och med nedåt-vänd »klyka» på Kragehul- och Lindholmsinskrifterna), kan mycket väl vara en av runradsbtldåren företagen ombildning av det förra, verkställd för vinnande av överensstämmelse med ett magiskt tecken γρáμμa φiλóooφov (varom nedan). Tecknens βovöτρoφηdóv-a.nordmng kan knappast ha latinskt ursprung, dess närmaste mönster ha vi nog att söka i hellenistisk miljö. Här användes sedan gammalt baklängesskrivning av vissa ord kryptografiskt och magiskt2. Av intresse är även, att skiljemärkena av typen )( på den längsta av Weserinskrifterna (jfr s. 97 f.) kunna tyda på ett orientaliskt inflytande, mycket begripligt i Svartahavsregionen, men fullkomligt osannolikt längre västerut. Visserligen synes runskriftens allmänna karaktär snarast tyda på en anslutning till den grekisk-romerska kapitälskriften. Förutom förekomsten av den i runologisk diskussion aldrig tillbörligt beaktade blandade skrivstilen på magiskt brukade senantika metallskivor 3 talar emellertid åtskilligt för, att runradsbildaren bör ha varit förtrogen med sin tids kursivskrift. Den man, som till en helhet sammanställt de 24 äldre runtecknen, måste tvivelsutan ha ägt ett icke obetydligt mått av insikt i grekisk-latinsk skrivkonst, vunnen samtidigt med tillägnandet av kunskaper om kejsartidens av krigarståndet omhuldade Mithrakult. Sannolikt har han varit en german av ädel börd, som kanske redan som yngling vid sin faders sida eller måhända lämnad som gisslan uppehållit sig bland romerska officerare i en väsentligen helleniserad miljö (t. ex. i Dakien). Som ovan nämnts, torde runraden ha bildats vid tiden omkr. 180 e. Kr. Redan från och med tiden ungefär 1 Jfr Wúnsch, Sethianische Verfluchungstafeln ans Rom, 1898, s. 53. 2 Jfr Gardthausen, Griechische Palaeographie, II, 1913, s. 48 och 58 f. I gammaljudisk magi (jfr Dornseiff, Das Alphabet in Mystik und Magie, 1922, s. 56, n. 2) brukades omvändning av bokstäver för att motverka trolldom. Detta stämmer med det syfte, jag förmodar hos Ingus-formeln. 3 Exempel härpå — kursiv bland kapitälliknande typer — ge de i Wúnschs (i föreg, not 1 nämnda) arbete meddelade senantika grekiska texterna. I trolldomsinskrifter (i regeln delvis kopierade efter äldre mönster) blandas för övrigt ofta även äldre och yngre bokstavsformer med varandra.