104 K. Human. Vetenskapssamf:s i Lund Årsberättelse 1929—30 ett århundrade före vår tideräkning ha germaner trängt fram mot romarrikets nordöstra gränsmarker och småningom vunnit fast fot allt längre mot söder. Sannolikt ha dessa germanstammar (skirer, bastarner och deras efterföljare *) redan före goternas ankomst ägt vissa som bomärken och heliga magiska tecken (t. ex. gudasymboler på spådomskvistar) brukade bokstavsliknande tecken, delvis uppkomna genom efterbildning av kapitältyper på grekisk-romerska mynt, husgeråd, vapen m. m. En intelligent german, som genom vistelse bland Mithradyrkande romerska krigare erhållit insikt i bruket av verklig ljudskrift, kan under vistelsen i det främmande landet eller efter återkomsten till sina anförvanter ha fått idén att med huvudsakligt begagnande av detta, grafiska material söka åstadkomma en nationell, för magiska inskriptioner lämpad skrift. 1 vissa fall kan han sålunda i sin bokstavsrad ha upptagit rent magiska tecken, i andra fall torde han ha begagnat sig av germanska bomärken, som erbjudit likhet med grekiska eller romerska bokstäver (av vilka de för övrigt till betydande del sannolikt varit efterbildningar), i åter andra fall kan han slutligen direkt efter antikt mönster ha valt vissa bokstavsformer (t. ex. G = j efter den i grekisk kursivskrift förekommande ligaturen för ει = i2). Ett sådant eklektiskt förfaringssätt är under de i detta fall föreliggande omständigheterna ingalunda osannolikt. Vissa forskare ha redan före mig varit inne på en i huvudsak liknande tankegång 3. Räkna vi med en dylik genesis för den första för återgivandet av ord avsedda runskriften 4, föreligger ingen svårighet att förstå förekomsten 1 Jfr Karsten, Die Germanen, 1928, s. 82. 2 Mithras namn skrevs t. ex. i bokstavsmagiskt text i regeln Mεiτρaς. 3 Jfr t. ex. följande uttalande av Wilke, Mannus, XV, 1923, s. 141: »len glaube vielmehr, wie ich schon in meinen 'Aren. Erläuterungen z. Germ. d. Tac' S. 80 f. dargetan habe, dass die Einfiihrung der germanischen Schrift tatsächlich erst unter griechisch-römiscben Einfliissen erfolgt ist, dass aber die Germanen ihrem Alphabet nicht die römischen öder griechischen Buchstaben, sondern die von altersher tiblichen, bisher nur zu Zauberzwecken verwendeten Runen zugrunde gelegt haben». Fullt så långt som Wilke vill jag naturligtvis dock ej gå. 4 Runliknande tecken, i vissa fall identiska med senare (ljudbetecknande) runor, använda såsom ideogram (ägaremärken och magiska tecken), böra åtskilligt tidigare än egentlig skrift ha varit i bruk.