108 K. Human. Vetenskapssamf:s i Lund Årsberättelse 1929—30 från orienten komna tecken (pentagrammet o. s. v.). En dylik trekantig figur kan ha kallats för »thursruna» och därför av runradsbildaren upptagits såsom tecken för ^-ljudet, varmed dess namn begynt. Rörande eventuellt ursprung från ett varianttecken av grekiskt #, jfr nedan (§ 34,2). Antagandet av ett östgermanskt ursprung till runskriften är sålunda långtifrån någon antikverad hypotes. Det förhåller sig tvärtom så, att nästan samtliga tecken i den äldre runraden otvunget kunna pä ett sinsemellan överensstämmande sätt förklaras, om man söker runornas förebilder i det grekiska alfabetet och vissa hos greker och orientaler brukade magiska tecken. Blott i några få fall, där fonetiska skäl uppenbarligen fordrat det (när det gällt tecken för ljud, som saknades i grekiskan), har germanskriftens bildare behövt tillgripa sina insikter i latinska alfabetet (såsom i fråga om f-, h~ och u-ljudet; grek. v var = y och ov var för komplicerat*). Otvivelaktigt behöver dock den av v. Friesen och Bugge grundade teorien om runskriftens huvudsakligen grekiska ursprung på åtskilliga punkter en något annan formulering. Allt material, som kan tala för densamma (låt vara i en delvis modifierad gestalt), är nog icke heller ännu sammanbragt. Undersökningar av senhelleniska inskrifter i trakterna kring Svarta havet torde ännu kunna ge åtskilligt nytt. Så synes det mig, som om α-runan [^ mycket väl skulle kunna återgå på en typ av grekiskt alpha, som ofta påträffas bland kapital-typerna på bosporanska mynt: A. Härav kan via A en form ^ i anslutning till runtecknens allmänna (raka) typ ha uppstått. 34. För närvarande synas mig följande förklaringar av runtecknens uppkomst i huvudsaklig anslutning till den Bugge-Friesenska hypotesen vara de mest sannolika: 1. z*-runan pj, rΛ på Weserinskrifterna, går tillbaka på en latinsk majuskelkursiv (v. Friesen). 2. j5-runan j> ([> på brakteater, Reidstadsristningen och Sigtunadosan) kan, om den icke går tillbaka på ett antidemo-niskt triangulärt magiskt tecken av främreasiatiskt ursprung, 1 Vad /'-runan beträffar, liknar den mest en latinsk majuskelkursiv men kan dock möjligen gå tillbaka på ett grekiskt tecken, enär i senantik tid P förekommer som variant till P = r.