att tänka på tre vid sidan av varandra anbragta repliker av samma scen, där en man framställes i kamp med en jättelik tjur. Rostovtsev anser, att vi här ha att göra med en reflex av Mithragestalten. Enligt min mening får man en plausibel förklaring till den egendomliga omständigheten, att bilden är trefalt återgiven, om man beaktar, att Mithra av sina dyrkare skildrats såsom tre gestaltad: Mvdρaς τQtπλáötog nämndes han (jfr UR, s. 11). En annan, tydligtvis rituell bildframställning, vari man tidigare velat se ett människooffer (jfr a vb. 11), torde snarare enligt min förmodan böra tolkas såsom en initiationsrit, varvid ynglingen, som skall upptagas i männens förbund, doppas i ett kärl, sannolikt fyllt med tjurblod. Avb. 11. Detalj av Gundestrupkitteln. Efter Sophus Muller. Skulle bilden verkligen föreställa ett rituellt människooffer, borde den större mannen, som upplyft och fasthåller den mindre, även vara i besittning av ett vapen. Så är icke fallet. Allt talar för, att den mindre gestalten blott skall doppas i kärlet. För den mystiska scenens samband med mithraismen, givetvis i en barbarisk och starkt förvanskad gestalt, tala vidare följande omständigheter: Huvudpersonen, ritförrättaren är klädd i topp-mössa. Förutom männen, av vilka fyra äro till häst, se vi aven på bilden tvenne djurframställningar, en orm och en hund. Den som är förtrogen med de senantika mithraistiska monumenten vet, att man på en hel rad av dylika påträffar bilder av just dessa bägge djur. Slutligen synes även här liksom i det först behandlade fallet (den tre-