Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligtvis en gång varit fallet med ogamalfabetet K Detta är i
praktiken känt såsom bestående av fem grupper, men den
femte nämnes Λicme na. Forfeda fde supplerande bokstävernas
grupp’ eller For-aicme fden supplerande gruppen’. »Skjønt
et par av bokstavene förekommer i de gamle indskrifter»,
säger Marstränder2, »er det dog klart at denne gruppe ikke
har tilhørt den ældste formning av ogamalfabetet». Av allt
att döma ha i stället för 25 bokstavstecken, uppställda i 5
grupper, 24 (eller nära 24) dylika, ordnade i 4 hexader, varit
i bruk i det allra ursprungligaste ogamalfabetet. Hurudan
inom detta (helt säkert lånade) system teckenföljden varit, är
ovisst. Kanske ha tecknen bevarat det grekiska alfabetets
ordning. Troligare är dock, att man redan på den tid, då
alfabetet var delat i fyra grupper, haft något slag av talmystisk
anordning. Måhända har denna anslutit sig till mithraistiska
föreställningar, i vilket fall en gång i tiden — dock utan att
lån från det ena barbarfolket till det andra behöver ha skett
— en betydande likhet med det äldsta runalfabetet kan ha
förefunnits. I det närmaste lika möjligt är dock, att någon
annan senantik mysteriereligion lämnat mönster för en
anordning av bokstavsnamnen. Den äldre keltiska namnserien torde
sedan till väsentlig del ha uppgivits, emedan någon druid
funnit ut, att det keltiska språkets resurser tilläto ett
uteslutande användande av trädnamn för att beteckna samtliga
bokstäver. Till allmänt införande av denna namnföljd bör den
hos kelterna starkt utvecklade trädkulten3 ha bidragit.
Någon in i detalj gående likhet mellan ogamskriften och
dess bokstavsnamn och den äldre runradens anordning
föreligger i varje fall icke. Trots ivriga utläggningar av
Marstränder4 finnes intet som helst säkert bevis för, att runskriften
1 Liksom med de av allt att döma efter grekiskt mönster för
kryptografiskt bruk i fyra grupper uppställda 23 latinska bokstäverna (6 + 6 + 6 + 5),
jfr Ger manin, XVI, 1871, s. 258, se ovan § 2.
2 Jfr Marstränder, Λrorsk Tidsskrift for Sprogvidenskap, I, 1928, s. 126.
3 Jfr Jöllian, Rechcrches sur la religion gauloise, 1903, s. 40, n. 5.
4 Marstränder, Norsk Tidsskrift for Sprogvidenskap, I, 1928, s. 254 ff.,
har mot mina teorier, vilka han funnit oförenliga med sina egna hypoteser,
riktat en enligt min mening illa övervägd (i referaten ofta missledande) kritik.
Artikeln i fråga har av mig punkt för punkt gendrivits i min studie UR,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
