116 K. Human. Vetenskapssamf:s i Lund Årsberättelse 1929—30 lånats från kelterna. Det enda vi med rätt stor visshet kunna säga är, att bägge folkens alfabet ha utgått från ett senantikt mönster. Enligt min mening har detta snarast varit ett i orientalisk mysteriereligion magiskt använt grekiskt alfabet. Att bevisa den keltiska skriftens närmare samband med detta, är emellertid omöjligt på grund därav, att kelterna uppgivit de gamla bokstavstecknen och ersatt dem med vissa antal streck eller punkter, som ange den plats, där bokstaven varit att söka inom alfabetets fyra, sedermera fem grupper *. Vi känna sålunda hittills blott kelternas chiffer, ej deras (sannolikt en gång förefintliga) egentliga bokstäver. s. 6 ff. På detta utförliga inlägg har Marstränder icke aktat komma med ett sakligt svar (jfr Norsk Tidsskrift for Sprogvidenskap, III, 1929, s. 264). 1 Att ogam tillfälligtvis även kunnat anordnas i trenne grupper (jfr Marstränder, Norsk Tidsskrift for Sprogvidenskap, I, 1928, s. 175), visar ingalunda, att denna skrift varit mönster för germanernas futhark. I den senantika magien hade liksom i den orientaliska tretalet en central betydelse. Därför ha de 24 grekiska bokstäverna vid vissa bokstavsmagiska operationer delats i tre lika stora delar, så att ogdoader uppstodo. Germaner och kelter torde i fråga om bokstavsmagiens grundprinciper varit låntagare hos ett tredje folk (greker eller helleniserade romare).