Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något om Arnold Böcklin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huvud och vänliga skick. Han ser så verklighetssäker
ut, denne avkomling av mytens Kiron, att
Courbets stenknackare i jämförelse med honom
förtunnas nästan till »astralkroppar».
Böcklin – anmärker Richard Muther – synes
vara outtömlig som naturen själv. Ingen har målat
hennes vemodiga, dystra och rysliga drag så som
han. Men – jag begagnar nu Muthers ord om
skapelser, som han känner bättre än jag – ingen
har heller målat så ljuva vårar med vita snöklockor,
mångskiftande krokusbägare, gula primulor och
blåsippor, ingen så saftiga sommarängar med
purpurstrimmiga tulpaner, med hyacinter, anemoner,
lejontand, narcisser i bländande myriader. Han
fyller luften med ljusdaller och blomsterdoft.
Böcklin har fört sin pensel vid tonerna av
Goethes hymn till den diktande inbillningskraften:
Heliga poesi,
höj dig i etern fri,
övergläns, skön i prakt,
stjärne- och stjärnetrakt!
Fjärran varthän du trår,
höra vi dig och når
till oss din makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
