Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Roosevelts andra gifte och politiska nederlag. Hans reformatoriska verksamhet i New York och Washington
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 THEODORE. ROOSEVELT
Det var i april 1897, sam Roosevelt tog afsked från sin pröfvosamma
befattning i New York och på kallelse ai president Mc Kinley blef assistent åt
.sjökrigsministern John D. Long. Ehuru icke fackman pl detta område, egde
Roosevelt dock förvånande insigter i allt, som rörde en krigsflottas
utrustning. Den amerikanska flottan var vid denna tid mycket underhaltig i
jemförelse med andra länders flottor. Det fanns i den några goda slagskepp,
men de flesta fartygen voro föråldrade och odugliga för krig. Roosevelt
Insåg behofvet af en flotta stark nog att skydda landets kuster och sjöfart
•och betonade såsom en likaledeB oeftergiflig nödvändighet ett dugligt
manskap med stor skjutskickligheet. Kort efter sin utnämning äskade han en
bevillning af $800,000 till inköp af ammunition. Han fick den, och några
månader derefter begärde han 1500,000 för samma ändamål. Allt gick åt.
men resultatet var glänsande. Han satte flottan i bästa möjliga skick, och
utan hans ingripande är det mycket tvifvelaktigt, att Amerika kunnat reda
sig mot Spanien i den strid, som Roosevelt förutsåg skola inträffa. Det var
en lycka, att han fått till förman en storsinnad och osjelfvisk personlighet.
Long var fri från allt småsinne och afund och gaf Roosevelt full
handlingsfrihet. Dock berättas det, att han vid ett tillfälle afstod från en påtänkt
ferieresa och vände åter till sin embetslokal från jernvägsstationen,
yttrande: "Jag måste tillbaka och vakta mitt biträde."
Officiellt voro Förenta Staterna och Spanien vänner, men i åratal hade
harm öfvel» Spaniens framfart på Cuba allt mer och mer gjort sig förnimbar
inom de breda lagren af befolkningen, och den allmänna meningen var, att
Amerika borde göra någon ändring i sitt förhållande till den rika, men illa
förvaltade ön. Möjligen ingick i denna tanke äfven ett kommersielt element,
enär Cubas årliga export representerade ett värde af 150 millioner dollars,
hvaraf 93 millioner kommo Amerika till godo. Sjelfförsvar torde också till
en del ingått i tanken, enär gula febern alltjemt hotade med spridning från
Havanna till amerikanska hamnar. Men den förnämsta hänsynen var dock
menniskokärlek, medömkan med den olyckliga cubanska befolkningen. 1
århundraden hade den varit illa behandlad, och år 1896 hade en synnerligen
vidrig förtryckarepolitik satts i verksamhet af Spanien mot Cubas folk, och
hela verlden kände sig upprörd öfver de grymheter, som begingos. För
Roosevelt stod det klart, att Spanien måste tvingas att lemna Cuba i fred.
och att det vore omöjligt för ett folk sådant som det amerikanska, som
älskade rättvisa, att i längden utan protest fördraga spanjorernas hänsynslösa
regemente i Vestindien. Dag för dag ingingo nya underrättelser om den
spanska generalen Weylers infernaliska bedrifter. Amerikanska statsmän,
ovilliga att tro på möjligheten af dylikt i ett civlliseradt århundrade, foro till
Cuba för att personligen studera förhållandena. Senator Thurston från
Nebraska var en af dem. Han tog sin hustru med sig. Hvad de fingo se och
upplefva trotsade al! beskrifning. Mrs Thurston, en finkänslig och
ömhjer-tad kvinna, slet ut sig med arbete för de lidande, och förkrossad af de
rysligheter, hon bevittnat, afled hon kort efter sin återkomst till Amerika.
Hennes man besvor i ett af de mest gripande tal. som någonsin hållits i senaten,
det amerikanska folket att i mensklighetens namn ingripa och göra slut
på eländet. "Jag frambär ett budskap från läppar, som tystnat", sade han;
"om jag tege, skulle jag svika min pligt mot henne, hvars hjerta brast,
medan en nation tvekade."
Folket uppfordrade kongressen och presidenten att ingripa, men regerin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
