Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosa 13
luta sig ner. Det var en död sjöstjärna de iakttogo och jag
förklarade en del om denna egendomliga varelse, som de
inte hade sett förut. Vidare gick jag med dem utefter
bergen och talade om för dem vad de olika fåglarna hette
och visade dem tången vid ebbstranden; allt var nytt för
dem.
IV.
Jag är egentligen färdig med mitt måleri; men Hart-
vigsen vill inte att jag skall resa. Det är trevsamt så
länge jag stannar här, säger han. Och tavlan faller honom i
smaken, där är stugan, sjöboden, duvslaget, allt finns
där; men när det blir mera sommar vill Hartvigsen att
jag skall måla en grön bakgrund i tavlan:
Allmänningsskogarna, som sluta i en violett dimma långt borta vid
bergen. Då blir följden den, att jag också måste förändra
min kyliga luftfärg, ja till och med kulören på själva
husen. Ta förresten och måla av galeasen också, säger
Hartvigsen.
Jag ror ut till galeasen. Det är en klar dag, alla
fartyg ligga nu och rensa sin klippfisk som efterhand sprides
över hela torkplatsen. Den främmande engelsmannen,
Sir Hugh Trevelyan står på land och stöder sig mot sitt
metspö och iakttar rensningen. Man berättar mig att så
stod han också två dagar i fjor. Han kastar inte sin
blick på någon i människovimlet, han ser inte på
någonting annat än på fisken som rensas; då och då tar han i
allas åsyn upp en flaska ur en väska och dricker ett par
duktiga klunkar. Så ger han sig till att stirra igen.
Jag sitter där i min båt och gör en blyertsteckning av
galeasen och de stora femhuggarna som ligga intill och
lossa lasten från Funtus. Det är ett kärt nöje, och när
jag ser ut att lyckas känner jag mig lycklig. På
morgonen hade jag varit i handelsboden och medförde därifrån
ett intryck av sällsam intensiv art och som länge gjorde
mig gott. Rosa glömde väl genast alltsammans, men jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
