Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 Rosa
bort till henne och stod och såg på med stora ögon; då och
då vände hon sig till mig liksom för att fråga om jag
hade hört på maken.
Så kom Hartvigsen in igen. Han satte sig tyst ner och
lyssnade; han tyckte kanske att det hade flyttat in en god
ande i hans hus, ty mot vanan tog han av sig hatten och
höll den på knäet. Även han såg då och då på mig och
vaggade betaget med huvudet, och han hade högt
uppdragna ögonbryn av stolthet och förvåning. Det var som
han hade satt högre värde på musik på sitt eget
instrument än på Macks.
Vi blevo nu en hel familj; fyra människor utom
hjälpredan som skulle komma och gå som förut och uträtta det
grövre arbetet. Rosa fick sina kläder och saker hemifrån
och bodde hos oss: Lilla Martha låg tillsammans med
henne i hennes rum. Det gick dag efter dag.
Under denna första tid hände ingenting, som är värt
att nedskrivas; det skulle bara bli om mig själv, att jag
hade min fröjder och sorger och att jag mest hade
fröjder. När Rosa bar ut en brieka, öppnade jag dörren för
henne, när hon kom ner från loftet på morgonen, tog jag
av mig mössan och hälsade — större lycka väntade jag
inte och förtjänade jag inte heller, jag var ju en
främling. Men många gånger på kvällen hade vi en pratstund
i stugan, och om Hartvigsen teg, var det Rosa och jag
som började. Å, men då och då teg Hartvigsen inte på
hela kvällen, bara för att Rosa och jag inte skulle kunna
börja. Han var ett barn. Då hade Rosa ingen annan
råd än att spela något på klaveret; hon spelade många
vackra saker.
Det dagliga umgänget med Rosa hade dock den verkan
på mannen, att han endast blev allt mindre hänsynsfull
i sin ton och mera djärv. Det var inte behagligt.
Vad säger du om jag sätter min ring på högra
handen igen? frågade han henne skrattande i min närvaro.
Han hade hela tiden gått med en blank ring på vänstra
ringfingret; det var förmodligen hans gamla
förlovningsring; nu flyttade han den utan vidare över på det högra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
