Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 Rosa
sig inte för att göra anspelningar på baronessan, att hon
hade varit i asphagen med honom, att hon hade erkänt
att hon varit kär i honom i sin ungdom. Då lilla Martha
skulle ha litet kläder, svarade Hartvigsen genast ja och
sade till Rosa: Du behöver bara gå till handelsboden och
skriva upp det på mig; de känner mig nog därborta. Du
behövar bara skriva: B. Hartwich, an manufaktur för
en dalers värde! Då han hade sagt detta vände han sig till
mig och skrattade självförnöjt. Han var ett barn.
Ännu en sak: Han missunnade Mack häktmakaren, att
denna stackars person med fågellätena hade gått till Mack
och inte till honom — Hartvigsen — med begäran om att
få stanna. Häktmakaren var i Hartvigsens ögon en riktig
tusan till karl, nu hade han hittats på logen tillsammans
med Jakobine som kallades Bramaputra; hennes man Ole
Människa hade kommit på dem. Å, det var ingenting
att ta fel pål Vad gjorde sedan häktmakaren? Han svor
sig fri. Den våghalsen, han lade högra pekfingret på
ögat och bad högtidligt fan ta honom!
Detta berättade Hartvigsen och dolde ingenting om
Bramaputra i Rosas närvaro. Men om häktmakaren sade
han: Jag hade varit glad om han hade kommit till mig;
jag skulle ha haft arbete åt honom i all evighet.
VIII.
Jag går vägen ner mot kvarnen och tillbaka igen, då
upphinner baronessan mig, hon är vitfläckig och har
tydligen varit inne hos mjölnaren. Då jag hälsar riktar hon
i förbifarten några ord till mig; hon har redan kommit
förbi mig, då saktar hon farten med ens och gör mig
sällskap. Jag ber om tillåtelse att få borsta mjölet av
hennes kjol och hon stannar och tackar. Så promenera
vi vidare tillsammans, men inte för att jag brydde mig
om det. Hon talar om en del barndomsminnen, här gick
hon och var lilla Edvarda, hon stod raklång på mjöllassen,
hon gick ensam ner till asphagen och satt där.
Hon var vemodig och hade den härliga flöjttonen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
