- Project Runeberg -  Rosa /
32

(1929) [MARC] [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32 Rosa

Hon stannade.

Lycka? Nej, visst inte! sade hon tvärt.

Så rynkade hon ögonbrynen och tänkte litet mera på
det, sedan gick hon på nytt. Strax efter steg hon med
ett par hastiga steg ner från vägen och slog sig ner i
gräset. Jag gick efter och blev stående. Hon sade igen:

Lycklig? Nej, visst intel Om lyckan kom, så skulle
jag bara se länge på den och stirra på den, så obekant
skulle den förefalla. Nej, men det finns naturligtvis
småstunder som är litet bättre än andra stunder. Det
förstås.

Det är väl så, sade jag då. Och jag upptäckte, att hon
hade fåror i pannan av sorg och ålder, hon satt inte och
gjorde sig till utan lät även underläppen hänga. Hon
hade hela sin ungdom bakom sig.

Här var en jägare i skogarna därborta en gång,
började hon åter och pekade långt bort. Han hette Glahn.
Har ni bört det?

a.

Ja. Och han var här. Han var en ung man, Thomas
Glahn hette han. Då och då hörde jag skott och jag tänkte
på att skjuta svarsskott, då och då gick jag och mötte
honom. Förresten — Glahn. Ajo, i några småstunder
var det bättre med honom än med allt annat i mitt liv,
men. Och jag var så kär i honom, å, hela världen var
borta när han kom. Jag minns en man som brukade
komma gående! Han hade helskägg, han var som ett
djur, han stannade ibland och höll upp den ena foten och
lyssnade, så gick han vidare. Han använde också
skinnkläder.

Var det han? frågade jag.

Ja.

Vad det intresserar mig att höra er berätta detta.

Det är så många år sedan, har inte folk glömt det än?
Jag själv kommer för det mesta inte ihåg det, men jag
minns det nu sedan jag kommit hem igen och går här
till ställe efter ställe. Jag tänker på det i dag. Men han
var ett djur, jag blev så makalöst kär i honom, han var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 21 20:04:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosa/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free