- Project Runeberg -  Rosa /
35

(1929) [MARC] [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rosa 35

Och Glahn använde bara en hand, för att han inte skulle
ha två friska händer mot en som bara hade en. Ett par
dagar efteråt fick jag höra det, jag gick till Glahn och
pinade honom ännu mera och sade: Det är förresten jag
som har låtit skada den där rönnen! Då jag hade sagt
detta gick jag min väg... Tänk, att jag minns detta så
väl ännu, det rinner mig i minnet vartefter, han var så
snabb att upptäcka allting ibland. Och mannen, min
hantlangare, lever fortfarande, han kom till mig för några
dagar sedan, han kallades Jens barnafar.

såå?

Baronessan kastade sina ögon upp på mig rär jag sade
detta ord. Jag stod där och tänkte: Jens barnafar har hon
således hjälpt till en syssla, han har i alla fall en gång
hjälpt henne att pina Glahn. Älskar hon då en död man
ända till hat och grymhet och vill hon försöka att göra
honom ont fortfarande? Eller lever Glahn och vill hon
fortsätta med sitt pinande.

Jag frågade:

Glahn är kanske inte död?

Det vet jag inte, svarade hon. Jo, det är han nog. Han
var så ombytlig, vädret inverkade på honom, solen och
månen och gräset regerade honom och vinden hade
samtal med honom. Suset uppe i fjällen gick genom honom.
Jo då, han är död nu, det är så länge sedan han var här,
så förfärligt många år sedan.

Baronessan reste sig och gick tillbaka till kvarnen. Det
var pinsamt att se på henne. Det hade varit en annan ton
över hennes röst, hon hade inte skrattat och inte gjort
konster, utan bara talat helt vemodigt. Jag var glad för
att jag inte hade tagit mig friheten att sätta mig på
marken jag också, utan hela tiden bli stående och lyssnande.

IX.

Ne j, Hartvigsen har svårt att komma förbi att han blivit
en sådan herre på sista året, hans självkänsla får allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 21 20:04:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosa/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free