Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 Rosa
orimligare proportioner. Det är bara han och ingen annan
som finns här på platsen, bara han och ingen annan som
är Gud för hela distriktet.
I denna dårskap var han dum och tröttsam, men hans
medfödda godmodighet var ännu stor. Han gav Steen
bodbetjänt följande order: Ifall fyrvaktar Schöning skulle
behöva något i handelsboden, så skall det alldeles som av
ett misstag skrivas upp på mig, B. Hartwich. För mig
förklarade han öppet, att utan fyrvaktarens mellankomst
hade han irte blivit rik på det silverberg som han sålde,
därför ville han nu visa sig erkännsam. På samma sätt
gav han all möjlig kredit åt Aron i Hopan, den man som
hade sålt bergen åt honom för nästan ingenting.
A, men fyrvaktar Schöning begärde ingenting på
kredit; när han kom till handelsboden var det med sina
skillingar i handen.
En dag säger Hartvigsen till honom:
Om så är att ni behöver varor här, så ska de inte
betalas.
Fyrvaktaren står så förtorkad och ser betänksamt på
oss alla.
Då säger Hartvigsen:
För ni ska bara säga att det ska skrivas på mig!
Äntligen svarar fyrvaktaren: Men det är ju inte någon
betalning? Och kan jag inte lika gärna betala mina varor?
Av detta svar blir inte Hartvigsen större utan mindre
och dåligare, han säger:
Jaja, jag menade det nu som en välgärning!
Men då fyrvaktaren började skratta åt honom och
skaka på sitt gråa huvud och då han till på köpet spottade
långt ifrån sig ett tag, då kallade Hartvigsen i sin stora
ilska honom för en idiot och gick argt ut ur handelsboden.
Och han glömde inte fyrvaktarens försmädliga avslag,
utan gick och grämde sig över det, fastän han sade att
han var lika nöjd. Du blir väl också så stram en vacker
dag, att du inte vill ha mig, kunde han säga till Rosa. Och
när hon skakade på huvudet åt detta och inte ville dryfta
frågan, sade han kränkt: Jaja, du får göra som du vill!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
