Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 Rosa
och eljest ingenting i hela världen. Jag var ingen
förförande yngling, mitt yttre var färglöst och, sanningen att
säga, jag hade inte något vackert ansikte utan tvärtom
många finnar i det. Därför hade jag lytt mina föräldrar
och lärt mycket och övat mig särskilt mycket i teckning
och målning. Men jag måste erkänna, att när jag utgav
mig för båld jägare, då var det mera skryt än sanning;
jag var ingen jägare och vandrare som Munken Vendt;
men jag hade för avsikt att gå ut med honom och lära
mig hans stora likgiltighet för sig själv.
Allt detta tänkte jag på och gick och gick mig
ohyggligt trött. Jag hade av instinkt sökt mig in i tätaste
skogen, liksom för att dölja mig, nu stod jag framför ett
videsnår som jag måste krypa in i på alla fyra för att
kunna komma in, och sedan sätta mig i lugn. Det var
som om jag blivit befalld till det, ja, som om Gud hade
dragit mig dit för att jag skulle hjälpa honom med
något trots min ovärdighet.
Det är som om jag kravlade på en liten djurstig, där
stigen upphör ligger en mycket liten rund plats med en
vattenpuss mitt framför mina ögon; jag reser mig
överraskad upp och tittar och platsen ser tillbaka på mig.
Aldrig hade jag stått på ett sådant litet runt ställe, det var
som om ett väsen hade haft sin tillflykt i detta lilla
vatten, men nu hade stigit upp genom luften och tagit taket
med sig.
Då min första häpnad lagt sig börjar jag finna behag
i den döda stillheten på detta ställe, ljuset kom ovanifrån,
liksom genom en trumma, och ingen kunde se mig
undantagandes från luften. Då den lilla miniatyrtjärnen är så
låg, sätter jag mig ner vid den för att vara vänlig och
liten. Här är mygg, jag lägger märke till att den
ensamma myggen ibland börjar ett stycke därifrån, så lagar
den så, att den kommer i dans med andra mygg. Själva
vattenpussens yta ligger som en hinna, myggen slår ner
på den utan att bli våt, vattenlöpare och andra insekter
kila bort över den utan att lämna ett spår över sig. En
liten flitig spindel har lagt sig till ro i sitt nät på grenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
