Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 Rosa
åter på alla fyra på den lilla stigen genom videsnåren, då
stannar jag tvärt, det är folk före mig på stället. De tala
inte, de bada utan en tråd på kroppen, mitt i den lilla
dammen båda två. Jag ser genast att kvinnan är
baronessan Edvarda; mannen känner jag inte genast igen,
hans hår är delat i mitten och hänger vått och långt ner
på båda sidorna. Då ser jag på hans kläder, som ligga på
brädden, att det är lapp-Gilbert.
De bada, de dyka ner samtidigt, han håller sin arm
omkring henne. Jag ligger som förstenad och stirrar på dem,
de stå ibland upprätta och se på varandra, men det är
ingen blick i deras ögon, de flämta och äro i extas; till
slut liksom bära de varandra upp ur dammen och upp på
den lilla avröjda platsen. Laovoen blir stående, han
flämtar, vattnet skvalar av hans hår. Baronessan sätter sig,
kröker benen under sig, lägger hakan på det ena knäet
och sitter så medan hon låter ögonen glida hit och dit.
Hon väntar på vad han skall göra med henne. Då sätter
han sig hos henne, morrar, griper henne plötsligt i strupen
och våldtar henne. Å, nu äro de vilda båda två, de skälva
hos varandra, de sammansmälta med armar och ben, det
de göra kan inte beskrivas; ett skrik vill ur mitt bröst,
men förblir stumt, den lilla avguden och jag äro vittnen
och jag är mållös som den.
Jag finner. mig själv på vandring baklänges ut ur
snåren och rent instinktivt måtte jag ha farit fram mycket
försiktigt, ingenting annat höres från de båda vid
dammen än en svag syndens sång, det var en skamlöshet och
osundhet i den, som om den kommit pipande från själva
stenbilden. Nu lågo väl de båda människorna efteråt
framför guden och mäktade ingen bättre sång än detta
pip.
På hemvägen känner jag liksom feber i hela min kropp,
fast det är sol och varmt. På denna färd genom skogen
måste det ju ha funnits grenar som slagit mig, men jag
kände ingenting och minns heller ingenting av
alltsammans. Däremot märker jag, då jag kommer till skogen
vid kvarnen, att häktmakaren står där med sitt spel i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
