Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 Rosa
karen [lagar bara att han är på lämpligt avstånd från
cyklopen och driver då det blodigaste spektakel med
skymford och öknamn med honom. Han har till och med
hittat på att kvittra fågelkvitter särskilt för Överkroppen.
Han passar på vid vedskjulet, när jätten går därifrån, och
klämmer då i med att kvittra i takt med Överkroppens
steg. Efterhand som Överkropnoden stampar över gården
följer häktmakaren efter och kvittrar i takt för brinnande
livet. Överkroppen går en stund tålmodigt, sedan byter
han om fot så gott han kan och kommer i otakt; men det
genomträngande fågelkvittret upphinner honom
ögonblickligen och han går på nytt i fast takt. Först vid
köksdörren blir han befriad. Men då ser Överkroppen sig
tillbaka med ögon som varsla om blodvite. Å, men på kvällen
är han lika godmodig och tålig igen.
Hartvigsen har så många underliga infall, en dag i
handelsboden frågar han mig om jag kunde säga honom
genaste vägen till Jerusalem.
Där stå i detta ögonblick ett par kunder och handla och
där står lapp-Gilbert och dricker ett halvstop eller två.
Jag tänkte mig att Hartvigsen gjorde sin fråga i
övermod för att visa bodbiträdena och de främmande att
ingenting var omöjligt för honom längre, han skulle gott
kunna göra en resa till Jerusalem. Jag svarade därför
inte allvarligt på frågan, utan anmärkte bara, att till
Jerusalem, hå hå, var det lång resa!
Ja. Men det låter sig väl göra att komma dit?
Alldeles säkert.
Men ni vet inte vägen?
Nej, det vet jag inte alls.
Kan ni inte fråga fyrvaktaren åt mig? Det är så att
jag och han ha blivit en smula okontanta.
Om ni verkligen vill ha reda på det, så ska jag fråga
fyrvaktaren.
Jag vill ha reda på det.
Bodbetjänterna och lapp-Gilbert stodo häpna och tysta
och Hartvigsen såg det mycket väl, han gjorde sig
högtidlig och sade;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
