- Project Runeberg -  Rosa /
91

(1929) [MARC] [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rosa 91

Då skrattar Rosa högt och sårar mig djupt genom att
vara så lättsinnig.

Vad skrattar ni åt? frågar jag.

Hon svarar allvarligt:

Aldrig! Varken han eller någon annan!

Då jag hade öppnat dörren steg jag fram och tog
hennes hand hastigt och hårt.

Farväl, farväll Lycka på jakten! sade hon.

Nej, jag vill tacka er, svarade jag.

Så gick jag.

Rosa följde mig ut och var visst rädd för att ha givit
mig hopp och vilselett mig.

Varför tackade ni mig? frågade hon.

För att ni inte frågar vad han heter, hur gammal han
är och hur han ser ut.

Hon skakade på huvudet:

Det bryr jag mig inte alls om. Jag bryr mig inte om
någon.

För andra gången ville hon uttrycka sig tydligt för
mig!

Så vandrar jag norrut genom skogarna, jag går i den
mundering jag hade i våras då jag kom till Sirilund, jag
är liksom den gamla människan igen och har bössan med.

Aspen fäller de höstbrända löven, de prassla sakta ner
från träden, det prasslar i hela skogen Ingen fågel. Över
åsar och över nya åsar går stigen, ett brus höres där
framför mig och till vänster, det är havet. Inga människor,
alldeles tyst utom det aldrig döende bruset i luften.
Skogen jag går igenom är orörd skog, den föder sig själv,
lever sin tid och föder slutligen på nytt, här är barrskog
och asp och rönn, enar stå här överallt. De stora furorna
äro laviga, de stora stenarna och bergen ligga övertäckta
av mossa och trygga på sina viloläger. Då jag har gått
i några timmar utan att se ett liv börjar jag lyfta upp
stenar som jag orkar med och se efter under dem om
där finns mask och kryp. Jag blir mera och mera lugn
och kan tänka på mångahanda.

Vad går jag egentligen här för? tänker jag. Min här-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 21 20:04:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosa/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free