Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosa 121
Jag ville inte ta mina ord tillbaka och önskade heller
inte att mildra dem, de voro just som de skulle vara.
Jag hade ju själv ett lidande att släpa på, men hur
mycket tänkte hon på det? Intet.
Ni förstår det kanske inte, sade hon, det är så
underligt. Ni ska tro att det inte är så gott att göra alla till
lags — och när jag har haft en man förut, så... Inte
för att jag önskar honom tillbaka, men hur ska jag
kunna vara mot Benoni! Nikolai minns jag från det
han var ung. Han var skrattlysten och lätt på foten,
jag minns många gånger när han var öm emot mig.
Vad har jag nu att lägga på minnet? Ingenting. Jag
har bara mera mat om dagarna, men vad är det för
glädje med all den här maten? Jag har inte en gång
ett oskyldigt minne. Men Nikolai har jag många
minnen av. Ni har inte sett honom, men han hade en
vacker mun. Och då han började mista håret, gjorde jag
något vid hans hår varje dag i tre månader, då fick
han mera hår, men det klädde honom inte och då gjorde
jag inte något mera med det. Nej, han var vacker även
utan hår och hans panna var fri och verkligt vacker.
Å, nu sitter jag här och berättar detta, men jag vet inte
varför jag gör det, det är inte för någonting. Och för
Benoni kan jag heller inte berätta något.
Jag tyckte det gick så bra för er och er man nu?
sade jag.
Ni menar med Benoni? Ja. Men det är i alla fall
inte så gott för mig; när jag ger honom mat, så kan
jag ibland tycka att den andre ingenting får. Det är
kanske skamligt av mig att säga det, men ingen skulle
skiljas på denna jorden och ingen skulle gifta om sig,
det för ingenting gott med sig.
Åhå! pustade jag och rynkade pannan av motvilja.
Ni som alltid — som var så rädd för att se mig
förtvivlad, så sade ni i alla fall förr! yttrade hon i högsta
förundran.
Nåja. Det var och det är jag. Men ni går och kelar
och daltar med dessa erinringar och gör er själv ont.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
