Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 Rosa
Men ni har ju narrat mig med att han var död!
utbrast hon. Och jag har gift om mig!
Jag pustade åter och rynkade pannan ännu mera,
sedan sade jag för att kvittera:
Och ni som förr var så vackert blygsam! Och som
aldrig var frikostig med era bekännelser!
Det träffade, jag såg hur hon grämde sig.
Ja, jag förstår inte vad det har blivit av mig, sade
hon, det måste bero på det dagliga livet som —
Vad som? Man har alltid något att skylla på. Jag
har det, att jag, som bekant, på sin tid var ett barn.
Det träffade också.
Nej, jag ville inte alls vara den förtrogne som hon
kunde gå och beklaga sig för, och jag lämnade henne
därför helt hastigt. Vad inbillade sig alla människor?
Baronessan hade en gång helt ogenerat stigit in i mitt
rum innan jag hunnit stiga upp och börjat syna mina
väggar, men mig hade hon inte sett på. Jag hade inte
glömt det. Och Rosa hade kallat mig ett barn. Det
lades mig till last att jag varit flitig under min skoltid
och lärt mig mycket; jag tecknade bättre än mången
målare och målade bättre än alla tecknare, Tidemand
—Tidemand hade varit i mitt hem och sett mina
tavlor och nickat! Då var jag nitton år. Och nog hade
jag lärt mig spela klaver som en annan flicka, men
det hade inte alla flickor lärt sig, bland andra inte
baronessan; men jag hade lärt mig det. Var det rena
barbariet jag hade sjunkit ner i?
Jag kände mig så bittert misskänd och ringaktad,
ack, jag hade inte ens lärt mig resignera. Nu inser jag att
jag var endast en ofarlig och präktig yngling med
kontoristutseende; det lärde jag mig vart efter åren gingo.
Men ändå kände jag mig ingalunda besegrad; jag
hade säkerligen endast uppträtt en smula dumt. En lång
tid gick jag och frågade mig själv: Vad skulle
Munken Vendt ha gjort i mitt ställe? Å, Munken Vendt
han var en baddare och en nonchalant själ, han skulle
ha sagt: Det är bara konster och tillgjordheter, hit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
