- Project Runeberg -  Rosa /
123

(1929) [MARC] [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI - XXII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rosa 123

med kärleken! Han skulle inte ha använt natten till
stjärnkikeri.
Vilket inte heller jag ville göra längre.

XXII.

Det biir ingen frost, snön kommer och lägger sig på
mark som ej tjälen gått i. Men det kommer en mängd
snö. För att kunna köra med släde måste
gårdsdrängarna taga med sig manskap ut om morgnarna och
skotta upp väg till skogen och kvarnen, sedan fryser
det om nätterna och vägen kan köras nästa dag.

Jag träffar häktmakaren, han är belåten med all
snön emedan han nu kan lista sig till att torka Macks
baddyna i brygghuset. Det var inte samma fria liv
som förr. Dessutom är han tämligen förargad på sin
kamrat i kammaren, gubben Fredrik Mensa, som
alltjämt ligger till sängs och aldrig dör. Häktmakaren
sade att det inte hjälpte varken med ondo eller godo
mot sådana där envisa liv, ja, han hade till och med
försökt att stoppa ull i nådehjonets näsborrar på
natten, men på morgonen låg han där lika fullt med långa
ulltottar i näsan och drog in väder genom munnen.
Det var förargligt och generande att se det,
häktmakaren måste själv ta bort ullen. Och tut tut tut tut!
sade Fredrik Mensa belåten när han kunde andas me
näsan igen. :

Det kan inte beskrivas vad allt han fyller kammarn
med, säger häktmakaren om sin kamrat. Jag kvävs
nästan ibland, det blir svart för ögonen på mig av
äckel över så mycket otäckt. Men slår jag upp
fönstret på natten, så är det förstås alltid någon av alla
andarna på den här gården som ser eller hör det, och då
kommer de än från ett håll och än från ett annat och
säger att jag måste stänga fönstret igen, för annars
kan Fredrik Mensa bli sjuk. Men lycka på resan om
han blir sjuk! Ja, det säger jag rent ut. Han är
kanske hundratio eller hundratjugo år, jag blir spyfärdig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 21 20:04:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosa/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free