Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 Rosd
Rosa stirrade på honom och sade med skälvande
röst:
Vad vill du här?
Puh, det var varmt att springa! sade mannen och
satte på sig mössan igen. Vad jag vill här? Jag har
ett par ärenden. Jag har också en liten gammal mor
här.
Jag steg fram till Rosa, tog henne under armen och
bad henne följa mig: Sitt inte där på den frusna
stenen, sade jag.
Hon reste sig inte utan svarade slött: Det gör
detsamma!
Jo, jag kom i natt med postbåten, fortfar mannen.
Hundväder, hög sjö. Jag fick husrum hos smeden.
Sedan satt vi och spelade ett oskyldigt parti femkort
tills morgonen.
Jag ville inte höra mera och då jag inte fick med mig
Rosa, tänkte jag lämna henne för att fortsätta att leta
efter Hartvigsen.
Gå inte! sade hon.
Mannen såg nu också på mig och sade, som om han
velat göra henne en tjänst:
Nej, gå inte. Vi kan ju när som helst få tag i
Hartvigsen, om vi vill.
Jag tänkte i detta ögonblick på två saker: Rosa hade
kallat mig ett barn och ett barn kunde ju vara
närvarande när två vuxna samtalade. Var hon nu åter
framme med sin ringaktning?
Nej, varför ska jag stanna här? sade jag.
Jo, för att —jo, stanna här! svarade hon.
Så tänkte jag min andra tanke: Hon finner det
tryggare med mig i närheten. Detta möte har hon inte.
kunnat undvika och hon vill ha ett slut på det så fort
som möjligt.
Det är Nikolai, sade hon till mig.
Nikolai Arentsen, sade mannen. Före detta advokat.
Jag var på min tid hälften av en liten allsmäktig här på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
