Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 Rosa
stånd. Jag hörde senare av Steen bodbetjänt att
Hartvigsen hade haft ett fruktansvärt privat konto i handelsboden
och på bryggan, men att han nu hade gjort upp. Det var
ingenting annat än det bästa att säga om Hartvigsens
hjälpsamhet mot folk i bekymmer och trångmål, men han
kunde väl inte i all evighet stå ut med att bara säga: Skriv
upp det på B. Hartwich!
Han var ett barn. Han stod här på vägen efter den
stora uppgörelsen och hade endast tanke på en sak: Att
jag, en främmande och obehörig, skulle förstå hans makt.
Som sagt, sade han, när andra sätter sig, då får jag
försöka att stå. Det finns ingen annan utväg! Och åter
började han göra antydningar om det han ämnade göra
endera dagen: Det skulle bli alldeles makalöst, sade han,
det ska inte gå till småslantar det!
Och Hartvigsen nickade och gick leende sin väg.
XXVIII.
D et är i påsktiden, ett par båtar ha kommit från Lofoten
och ha fisk med till familjerna runt om i bygden. Fisket
har varit gott och människorna se förtröstansfullt mot
kommande dagar.
I dag, den sextonde april, är det ett år sedan jag kom till
detta ställe. Jag har hållit mig på mitt lilla rum och tänkt
mycket och blickat tillbaka på mitt liv. Då solen kom vid
middagstiden fick jag lust att börja måla en tavla av allt
jag såg från mitt fönster: Det var först några ängar, så
en del av kvarnen, slutligen åsarna bakom kvarnen, allt
i snö och sol. Så nu kan jag ha denna tavla att måla på
under påsken om tiden blir mig för lång. Men det är
svårt för ögonen.
Småflickorna ha tingat på av sin mor att få en gul
silkesnäsduk på påskmorgonen för att se om solen dansar
av glädje över Jesu uppståndelse. Det gjorde solen i
Fijnland. Och småflickorna ha även lovat att komma med
näsduken och låta mig få se. De äro makalösa, dessa
barn, aldrig ha vi varit ovänner, undantagandes en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
