Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 Rosa
Jag menar bara —
Och plötsligt börjar hon kamma Fredrik Mensa länge
och väl utan att tömma kammen, gång på gång, ivrigt och
eftertryckligt, jag passar på och samlar upp vad jag kan
runt omkring på huvudkudden. Då grymtar gubben över
att det gör så gott och slår som berusad ut med armarna:
Tut tut tut tut tut! säger han och nickar med huvudet
och skrattar igen. Men med en gång förvrider sig hans
glada ansikte och han skriker: Satan!
Nu gör det visst ont på honom! säger jag.
Nej, visst inte, svarar baronessan och fortfar med sitt
kammande.
Då spottar Fredrik Mensa så att det stänker bort på
väggen och utstöter en ramsa eder. Det var förfärligt
pinsamt. Jag kunde inte hålla mig längre utan sade igen:
Jo, nu gör det ont på honom!
Då slutade baronessan. Hon tog struten ur min hand,
slöt den omsorgsfullt och drog igen fönstret. Då vi gingo
ut uppsökte hon både Jens barnafar och ladugårdspigan
och gav order om att det skulle göras rent i Fredrik
Mensas kammare. Senare träffade hon Petrine och sade: Du
ska sköta om Fredrik Mensa ifall du vill vara kvar i
kammaren! Det har jag länge försökt, svarar Petrine och
började gråta. Det är en omöjlighet att hålla honom ren,
han tar sig överallt och grisar sedan till sig med mat hela
dagen. Bara Gud ville ta hem honom till sig! I går bytte
vi skjorta på honom, i dag är han så att man inte kan se
på honom igen! Du får ta lärft i handelsboden, sade
baronessan, och sy honom många skjortor; du ska tvätta
och kamma honom varenda dag och ge honom rena kläder
så ofta han behöver det. Tänk på det! sade hon och
nickade.
Det var ord och avsked med baronessan, liksom med
hennes far! Efter vad som senare inträffade fick jag
tyvärr en svår misstanke till baronessan och struten som hon
hade samlat full av ohyra; men jag satte värde på att
hon hade förtroende till mig och inte med ett ord hade
bett mig tiga; jag förhöll mig därför tyst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
