Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 Rosa
Det var en sorglig nyhet. Kan det inte vara ett
misstag, en förväxling?
Nej, sade hon.
Och åter blödde hon om munnen, hon frustade blod på
nytt, och jag erinrade mig Munken Vendts ord, att det
var som om hennes mun blomstrat.
Ett ögonblick därefter reste hon sig från stolen och
lämnade mitt rum. Hon hade ingen ro, hon var även på
kontoret hos sin far. I eftermiddag gick hon till sängs
och då hon hade legat en timme skickade hon bud på mig.
Ingenting har hänt, sade hon då jag kom in; jag visste
att han var död. Nu står det att han har dött i Indien.
Jaja, det gör detsamma.
Jag skulle kunna tro att det är en förväxling av namn
— började jag och ville trösta henne. ;
Nej visst inte! svarade hon kort. Det var det jag ville:
Förlåt att jag kom så hastigt och lustigt in till er i dag
och att jag nu har skickat bud efter er! En förväxling?
Vad för slags förväxling?
En sådan där nyhet har ju gått den långa vägen från
Indien, svarade jag. En förväxling av namn är inte
utesluten.
Tror ni det? sade hon. Kanske.
Men hon hoppades sannolikt ingenting mera. Hon blev
liggande några dagar och då hon kom upvp igen, tog det
tid innan hon åter blev sig lik. Hon fick vanan att fatta
sig i sidorna med båda händerna och hon hade blivit så
mager, att hennes fingrar nästan nådde varandra. Ja, hon
blev smal om livet som ett timglas. Men hon var av en
god ras och kom sig så småningom; då lofotenfiskarna
börja vända hem efter fisket, kunde man inte se något
annat på henne än att hon blivit egensinnigare och
vildare än förr. Det var som om hon velat trotsa himlen
och jorden för Glahns öde. Hur illa hon for med sig
själv! ;
Fartygen kommo hem och lade till vid torkplatsen, det
blev åter liv och sång och trafik på viken. Med sista
nordgående postbåt kom också den evinnerlige engelsman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
