Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 Rosa
gen far jag. Hartvigsen tackar mig hjärtligt för tavlan
och säger: Ni såg mina väggar innan ni kom, och kom
nu och se dem innan ni far! Ja tack, sade jag.
På kvällen då postbåten var synlig långt utanför
fyren, kom baronessan till mig och sade: Prata med
småflickorna i kväll. Jag har skickat ut dem med Jens
barnafar, men de kommer kanske snart igen.
Då hon hade sitt hjälplösa uttryck och förtvivlat vred
sina händer, ville jag inte fråga något.
Både hon och Sir Hugh gingo ner på kontoret och
talade med Mack; medan de voro borta, kommo
småflickorna vandrande hemåt. Sir Hugh kom först ut från
kontoret, han gick ett stycke efter vägen till bryggan och
ställde sig att vänta. Så kom baronessan, hon såg barnen
och hukade sig ner för att inte vara så lång att de kände
igen henne. Å, de voro så närsynta !
Är det du, lilla mamma’? ropade lilla Tonna.
Nej! svarade baronessan med förställd röst och
skyndade vidare.
Och du som trodde det var mammal sade den stora
Alina då och skrattade för sig själv åt systern som hade
tagit fel.
Det går som en stöt genom baronessan hon säger några
hastiga ord till Sir Hugh, som nickar och småler.
Plötsligt vänder baronessan om, springer fram till barnen och
tar dem i famn båda två på en gång, så säger hon: Kom
nu med mamma, så ska vi resa — resa! Där är fartyget!
O, ni välsignade små!
Så ilade baronessan vidare och ledde en i var hand av
småflickorna. Och Sir Hugh nickade emot dem. Alla
fyra togo vägen ner till bryggan.
Då Mack kom ut från kontoret och gick samma väg,
begav även jag mig ner till bryggan. Jag fick ta ett
ordentligt avsked av barnen och tacka dem för alla stunder
under detta år, och de nego tillbaka. De vinkade även,
då båten rodde ut mot skeppet, och ropade farväl till sin
morfar och till mig. Detta är vad jag minns av detta
avsked.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
