Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
och som sa att jag alltid skulle hitta? Var det
jag som ville ta av till höger där uppe på backen
och sa att jag kände vägen? Var det jag som
nödvändigt skulle ta med mig Cachou . . .
Hon hade inte talat ut, förrän hennes man,
liksom gripen av plötslig galenskap, utstötte ett
skärande skri, ett långt indiantjut, som inte kan
återgivas på något språk, men lät ungefär som
tiiitiiit.
Den unga frun tycktes varken bli förvånad
eller upprörd. Hon sade:
— Nej, det finns verkligen alldeles för dumma
människor, som tror att de vet allt. Var det
kanske jag som steg på tåget till Dieppe i fjol i
stället för Havre-tåget, var det kanske jag det?
Var det jag som höll vad om att herr Letourneur
bodde på rue des Martyrs? . . . Var det jag som
inte ville tro, att Céleste stal?
Hon fortsatte på detta sätt, ursinnigt, med en
förvånande tungfärdighet, hopade de mest
olikartade, oväntade och förkrossande anklagelser,
till vilka hon hämtade stoff från deras
gemensamma livs intima situationer, förebrådde sin
man alla hans handlingar, alla hans tankar, alla
hans göranden och låtanden, alla hans
strävanden, hela hans liv sedan deras giftermål och
till innevarande stund.
Han försökte hejda henne och lugna henne
och stammade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
