Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
— Men, kära du, . . . inte tjänar det något
till ... Vi är ju inte ensamma ... Vi blir till
ett åtlöje . . . Detta intresserar ju inte den här
herrn . . .
Och han kastade bedrövade blickar inåt skogen,
som om han velat pejla dess hemlighetsfulla och
fredliga djup för att kasta sig in i den, fly bort,
gömma sig för allas blickar, och rätt som det
var utstötte han återigen detta gälla, utdragna
skrik . . . tiiitiiit. Jag trodde han led av någon
sorts nervös åkomma.
Den unga hustrun vände sig nu plötsligt till
mig, och i det hon med förvånande hastighet
bytte om ton, sade hon:
— Kunde vi inte få göra sällskap med er, så
att vi inte går vilse igen och får ligga ute i skogen
i natt?
Jag bugade mig. Hon tog min arm och
började tala om tusen saker, om sig själv, sitt liv,
sin familj, sin affär. De hade en handskaffär på
rue Saint-Lazare.
Hennes man gick bredvid henne, kastade
besynnerliga blickar inåt skogen och upphävde då och
då sitt underliga rop.
Slutligen frågade jag honom:
— Varför skriker ni så där?
Han svarade med förbryllad och förtvivlad
uppsyn:
— Jag har blivit av med min stackars hund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
