Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Walter Schnaffs’ äventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
som plötsligt döko upp ur en liten skogsdunge,
störtade fram med påskruvade bajonetter.
Walter Schnaffs stod först som förstenad. Han
var till den grad häpen och överraskad, att han
inte ens tänkte på att fly. Sedan greps han av ett
vansinnigt begär att smita sin väg, men han tänkte
genast på att han sprang som en riktig padda i
jämförelse med de små magra fransmännen, som
kommo hoppande som en gethjord. Då såg han
sex steg framför sig ett brett dike fullt av snår,
på vilka de torra bladen sutto kvar. Han hoppade
jämfota ned i det utan att ens tänka på hur djupt
det kunde vara, som man hoppar från en brygga
ned i en flod.
Han for som en pil tvärs igenom ett tjockt
lager av slingerväxter och vassa törnen, som revo
sönder honom i ansiktet och på händerna, och
fann sig efter en tung duns sittande på dikets
steniga botten.
Han tittade genast upp och såg himlen genom
det hål han åstadkommit. Detta förrädiska hål
kunde röja hans tillflykt, och försiktigt, på alla
fyra, kröp han vidare i diket under det skyddande
grentaket, kröp så fort han kunde bort från
stridsplatsen. Sedan stannade han och satte sig
igen, satt där som en hare i det höga, torra gräset.
Han hörde ännu en stund skott, skrik och
jämmerrop. Sedan blev stridslarmet allt svagare
och dog slutligen bort. Allt var åter tyst och lugnt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
