Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Walter Schnaffs’ äventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i4i
Rätt som det var rörde sig något i hans närhet.
Han hoppade till av förskräckelse. Det var en
liten fågel, som hade satt sig på en gren och
kommit de torra bladen att prassla. I nära en timme
efter detta bultade Walter Schnaffs’ hjärta häftigt.
Natten föll på och fyllde det djupa diket
med sitt mörker. Och soldaten började fundera.
Vad skulle han ta sig till? Vad skulle det bli av
honom? Borde han försöka hinna upp sin
armékår? Men hur skulle han kunna det? Vad skulle
han gå för väg? Och då måste han ju börja om
igen detta förskräckliga liv av ängslan, fasa,
trötthet och lidande, som han fört nu ända sedan
krigets början! Nej, det kände han att han inte
hade mod till. Han hade inte den energi, som
behövdes för att stå ut med marscherna och trotsa
de faror, som hotade i varje stund.
Men vad skulle han göra? Han kunde ju inte
stanna i detta dike och hålla sig gömd där till
fientligheternas slut. Nej, det gick ju inte.
Hade han bara inte behövt äta, skulle denna
utsikt inte avskräckt honom så synnerligen, men
han måste ju ha mat, måste ha mat varenda dag.
Och nu befann han sig ensam, beväpnad, i
uniform, på fiendens territorium, långt från dem
som kunde försvara honom. Han ryste, bara
han tänkte på det.
Rätt som det var kom denna tanke för honom:
»Om jag bara vore tillfångatagen!» Och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
