Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - U - unbesetzt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
unbesetzt
unerlKßlich
unbe&atzt, a. oupptagen, ledig, tom. l
unbesieg||bar, -lieh, a. oövervinnelig, -t
a. obesegrad, oövervunnen.
anbesoldet, a. utan lön.
unbesonnen, «. obetänksam, oöverlagd,
-helt, 7:1, /. obetänksamhet.
anbesorgt, a. ej utförd; obekymrad, lugn.
Un||bestand, 5:14, |utan fi.) m. obestånd;
obeständighet, «beständig, a.
obeständig, ostadig, -beständigkeit, 7:1, /.
obeständighet, ostadighet.
anbestechlich, a. omutlig, -keit, 7:1,
(utan pl.) f. omutlighet.
anbestellbar, a. (postv.) obeställbar.
anbestimmt, a. obestämd, obeslutsam,
svävande, -helt, 7:1, (utan //.) /.
obestämdhet SS.
anbestraft, a. ostrafFad.
anbestreitbar, a. obestridlig, ostridig,
öved ersäglig.
unbestritten, a. obestridd.
unbeteiligt, a. M efa/, ej intresserad i,
främmande för ngt.
anbetont, a. obetonad, ej accentuerad.
unbeträchtlich, a. obetydlig.
unbeugsam, a. oböjlig, okuvlig, obeveklig.
unbewacht, a. obevakad.
unbewaffnet, a. obeväpnad.
anbewandert, a. obevandrad, oförfaren.
unbeweglich, a. orörlig; obeveklig; ~ts
Gut fastighet, -keit, 7:1, (utan //.) /.
orörlighet &.
onbewehrt, a. obeväpnad.
unbeweibt, a. ogift.
unbewiesen, a. obevisad.
un|[bewohnbar, a. obeboelig,
-bewohn-barkeit, 7:1, (utan fi.} f, obeboelighet.
»bewohnt, a. obebodd.
unbewußt, a. omedveten, obekant; sich
(dat.) einer Sache (gen.) r» sein ej
känna till, ej veta med sig ngt.
anbezahlbar, a. ovärderlig, oskattbar.
nnbezogen, a. utan överdrag; obebodd.
unbezähmbar, a. okuvlig.
anbezweifelt, a. obetvivlad, otvivelaktig.
unbezwingbar, a. obetvinglig.
anbiegsam, a. oböjlig, styv.
Unbill, 7:1, (pl. -bilden) f. oblidhet;
orättvisa, oförrätt, -ig, a. obillig,
-ig-keit, 7:1, (utan fi.) /. obillighet.
unblutig, a. oblodig.
unbotmäßig, a. olydig, egenmäktig.
unbrauchbar, a. obrukbar, -keit, 7:1,
(utan fi.) /. obrukbarhet, oduglighet.
anbußfertig, a. obotfärdig, förhärdad,
förstockad.
unchristlich, a. okristlig.
und, kon j. och; der ~> IVort halten han
är just den rätte att hålla ord.
Undank, 5:14, (utan fi.) m. otack, -bar,
a. otacksam, -barkeit, 7:1, _/.
otacksamhet.
ondenkl|bar, a. otänkbar, -lieh, a.
ur-minnes; otänkbar. ’
undeutlich, a. otydlig, -keit, 7:1, f.
otydlighet.
undeutsch, a. otysk.
undicht, a. otät.
undienstfertig, a. otjänstaktig.
Unding, 5:14, n. oting, orimlighet.
unduldsam, a. ofördragsam, intolerant,
-keit, 7:1, (utan fl.) /. ofördragsamhet,
intolerans.
undurchdringlich, a. ogenomtränglig,
•forscht, a. outforskad, -führbar, a.
outförbar, »lässig, a. ogenomtränglig.
uneben, a. ojämn; oäven, -bürtig, a.
ej jämbördig, -helt, 7:1, /. ojämnhet.
unecht, a. oäkta, förfalskad.
unedel, a. oädel, grov.
unehelich, a. oäkta, illegitim.
üuehri|e, 7:5, (utan pl.) /. vanära,
van-heiler (skam, nesa). -erbietig, a.
van-vördig. -erbietigkeit, 7:1, (utan pl.} /.
vanvördnad, -lieh, a. oärlig, -lichkeit.
7:1, /. oärlighet, oredlighet.
uneigennützig, a. oegennyttig, -keit,
7:1, (utan //.) /. oegennytta.
nneingedenk, «*. glömsk {einer Sache
(gen.) i fråga om en sak].
uneinig, a. oenig, oense, osams, -keit,
7:1, /. oenighet, missämja, söndring,
split.
uneinnehmbar, a. ointaglig.
uneins, adv. osams.
uneinträglich, a. ej lönande.
unempfänglich, a. oemottaglig, -keit,
7:1, (utan fi.) /. oemottaglighet.
unempfindlich, a. okänslig, känslolös;
(ibl.) otillgänglig (för), .keit, 7:1, (utan
fi.) /. okänslighet &.
unendlich, a. oändlig, ofantlig, -[e]mal,
adv. ofantligt många gånger, -keit,
7:1. /. oändlighet.
unentbehrlich, a. oumbärlig.
nnentdeckt, a. oupptäckt.
unentgeltlich, a. (adv.) avgifts-,
kostnadsfri, för intet, gratis.
unentschieden, a. oavgjord, oviss
(tvivel-aktig); obeslutsam, tvehågsen, villrådig.
unentschlossen, a. obeslutsam, obestämd,
-helt, 7:1, /. obeslutsamhet.
unentschuldbar, a. oursäktlig,
oförsvarlig.
unentwegt, «. orubblig, orygglig
(ståndaktigt.
unentwickelt, «. outvecklad.
unentwirrbar, a. outredlig, intrasslad,
invecklad.
nnerachtet •» ungeachtet.
unerbittlich, a. obeveklig, -keit, 7:1.
(utan fl.)/, obeveklighet.
unerfahren, a. oerfaren, -helt, 7:1, (utan
fi.} /. oerfarenhet.
unerfindlich, a. ofattlig, oförklarlig.
unerforsch||bar, -lieh, a. outrannsaklig,
outgrundlig.
unerfreulich, a. obehaglig, sorglig,
bedrövlig, ledsam.
unerfüllt, a. ouppfylld.
unergiebig, a. föga givande, ofruktbar.
unergründlich, a. outgrundlig, -keit, 7:1,
(utan //.) /. outgrunillighet.
unerheblich, a. oviktig, obetydlig.
unerhört, «. oerhörd; ej bönhörd.
unerkannt, a. okänd.
unerkenntlich, a. otacksam.
nnerklänibar. -lieh, a. oförklarlig.
unerläßlich, a. oeftergivlig,
oundgänglig[t nödvändig].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
