Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barndomsåren.
öfwer honom och gjorde honom orolig och beklämd. Derom
wille han dock blifwa wiß -och tillgrep i barnslig okunnighet
än ett än ett annat medel för att komma till denna wißhet. Så
t. ex. då han en dag återkom från ett ströftåg i skogen, der tanken
på den osynlige, dolde. Guden åter upptagit gossens hjerta, föll
det honom in, att han med förbundna ögon skulle gå snedt öfwer
den rymliga gårdsplanen bakom ladugårdsbyggnaden. Komme
han på detta sätt rätt emot ladugårdsknuten, då skulle han blifwa
öfwertygad, menade han, att en Gud funnes till och ledde hans
steg. Näsduken bands nu för ögonen, och Carl började den
äfwentyrliga wandringen, hwilken skulle för honom afgöra en så
wigtig fråga. Men han hade icke gått långt, förrän han
öfwerfölls af en outsäglig ångest, det war, såsom hade en osynlig hand
hejdat honom, och han måste stanna. Då han aftog bindeln
från ögonen, såg han sig stå wid randen af en djup öppen brunn;
ett steg till, och han skulle haswa legat deruti! Straxt i början
af fin wandring hade han kommit att taga en orätt riktning.
Säkert kunde han icke undgå att i denna räddning se ett
tydligare bewis på en Guds tillwaro och omwårdnad, än det han
sjelf nyß förut hade utwalt. Ifrån denna stund wågade han
aldrig förnya sådana prof.
En annan gång gick den unge Carl på skidor ute på isen.
Med barnslig ifwer och obetänksamhet samt hänförd af nöjet
wandrade han allt längre utan tanke på en möjligen lurande
fara. Då hörde han plötsligen en röst från den aflägsna
stranden ropa: ”Tag dig tillwara”. Något häpen såg han sig omkring
och märkte då på kort afstånd en bred wat, der han, utan denna
warning, troligen i nästa ögonblick skulle hafwa funnit fin graf.
Så hade Herren ännu en gång räddat honom ur en ögonskenlig
lifsfara.
Under fadrens tjenstgöring i Neder-Kalir skickades sönerna
Anton och Carl till Piteå stola, der Carl instress i Februari år
1828. Föräldrarna woro fattiga, och barnen skickades med
forbönder in till staden, samt måste springa för att i sina tunna
fläder hålla sig warma i den nordiska winterluften.
Redan wid denna tid spåra wi hos den unge Carl Rosenius
en djup fruktan för allt, som efter hans infigt war stridande emot
Guds bud. Hans wärdinna under detta första skolår i Piteå har
meddelat of följande. Hans bror Anton hade mycken lust för
ritning och plägade under lediga stunder sysselsätta sig härmed,
under det Carl hellre stref små bref i andeliga ämnen. Wid ett
tillfälle, då fadren besökte fina söner, wisade Anton honom fina
ritningar. På fadrens fråga, hwad han gjorde med dem, swarade
han, att han sålde dem till andra skolgossar. ”Nå, huru mycket
tar du för stycket,” frågade fadren widare. ”Jag tar, så mycket
jag får,” swarade gossen. Fadren förklarade då helt bestämdt,
att han icke skulle få taga mer än en stilling stycket. Sedermera
hände det dock wid försäljningen, att Anton tog twå stilling och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
