Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Andra Kapitlet.
betyder mer än ljufwa nådeblickar. Ja, kära wän, jag känner
wäl, att ingenting, ingenting mer än Gud och hans ord kan
hugswala mitt hjerta.”
-
Samtidigt härmed skref han till en broder i Löfånger: ”Tro
icke, att jag så alldeles förgätit Löfångerswännerna, som det ser
ut. Omständigheterna göra, att jag så litet får tid att skrifwa
till eder. För egen del mår jag, Gud ste lof, emot min wäntan
bra i en enfaldig tro på Frälsaren, som borttagit
mina_synder, att de icke skola warda mig tillräknade; men som jag ändå
nödgas dragas med dem i föttet, är jag allt som oftast oroad
och beswärad af dem. Jag wille wara dem fri, jag wille i allt
wara Gud behaglig, men måste ändå tid efter annan stupa öfwer
dem. Detta allt gör, att jag mången gång blir modfälld, men
måste dock hålla i. Ja, det är ofta ingenting mer jag
förnimmer hos mig af Guds werk än detta fasthållande, att jag ändå
icke will släppa Honom, wår wän, min tröst och tillflyktsort
allena, den enda ena. Jag känner, att om Frälsaren frågade mig:
Will du ock gå bort ifrån mig? skulle jag af hjertat säga: Herre,
till hwem skulle jag gå? Du har ewiga lifwets ord. Men,
huru mår ni i Löfänger nu? Bra, will jag hoppas. Ja, Gud
gifwe oß nåd att wara nyktra och wakande, då Brudgummen
kommer, och icke, derföre att wi tycka Han dröjer, börja slumra,
ty det är ändå wißt, att Han skall komma öfwer of såsom en
tjuf om natten. Ja, wi, som stå i hwardaglig christendomsöfning,
i tron, kärleken och deß bewisning med ord och gerning, så swagt
den än kan tyckas oß, skola dock icke frutta och icke glömma, att wår
broder Jesus dömer. Det är ju lyckligt nog, att wi hwarje
ögonblick äro beredda för döden och redan saliga. Wi wänta
blott på uppenbarelsen af denna wår salighet, som nu är fördøld.
Hwad du nu skall helsa alla wännerna, hwar wid sitt namn.
Uppmuntra dem ock med Guds ord, så mycket som möjligt; ty
anden är wäl willig, men köttet är swagt. Gud ware hos eder.”
Jul- och sommarferier tillbragtes såsom förut wanligtwis
i föräldrahemmet. Detta war nu riktiga festdagar för
Rosenius, som tå wid genomresan besökte wännerna i Umeå och
Säfwar, föreläste och talade wid deras sammankomster, gjorde
wäl ock någon påhelsning hos den gamla, bepröfwade
wännen i Stor-Kåge och uppmuntrades af hennes tilltal,
förmaningar och råd. Wid ett sådant besök i hemtrakten fick han
höra talas om, att en af döttrarna till en ansedd man i Umeå,
räntmästar Lindberg, blifwit en christen. Rosenius sade sig, då
hennes namn, Agatha Lindberg, första gången nämndes för
honom, hafwa erfarit en helt besynnerlig aning, att hon en
gång skulle blifwa hans maka. Denna tanke lemnade honom
icke mer utan stannade qwar i hans hjerta, och då han en längre
tid derefter första gången sammanträffade med henne i
hennes föräldrahem, sade han sig, då hon trädde in öfwer tröskeln
och af fadren presenterades, haswa tänkt: ”Jaså, så ser hon ut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
