Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
22
Andra Kapitlet.
tillegnar mig nåden genom Christi blod, att denna tro, som wäl
gläder mig, stundom mer, stundom mindre, dock icke nu förmår
gifwa mig den kärlek, lust och kraft, att jag kan blifwa bättre i
lefwernet. T. eg. jag uppmuntrar mig här uppe på min
fammare, så godt jag fan, tror, att jag är Guds barn, och går så
ned att äta i sällskap med herrskapet. Nu är herrn i huset sielf
obeskrifligt god, glad och munter, skrattar och talar roliga
fåfängligheter; jag, ehuru jag wet, att sådant icke höfwes christna, ta=
lar och skrattar med. O, huru bedröfligt! Nog kunde jag eljest
låta bli, men se, han är så obeskrifligt god emot mig, och då
will jag göra honom till wiljes, wara honom till behag och nöje.
Här tycker jag mig nu höra dig säga: ”Nå, men Carl! hwad
betyder wänskap och frid med herrskapet emot wänskap och frid
med Gud och samwetet?” Ja, ja, ja, Maria, det är just detta,
som så bekymrar mig, att jag wet sådant, men ej förmår följa
det åtminstone nu en tid. Det är wissa tider något bättre.
Men det har jag lärt att som en hwardagsbön ropa:
Ack, tag oß, tag oß, tag oß fort
Till dig från denna tåreort!
”Och detta ställe, Hällgum, det war mig ett besynnerligt ställe.
O, isynnerhet en gråt-boning. Få äro de, som wilja nalkas
Westerbottningen, han har en så underlig religion. Än är han
alltför evangelist och säger, att folket blir rättfärdigt och fina
synder fritt utan gerningar, blott för den der gamla, omtalta
och utnötta Christi förtjenst, än är han alltför starpsynt, laggrann
och omild och tål icke, att de christna lefwa såsom annat folk.
―
”Du säger i ditt bref: Större ting än dessa skall du ock få
se. Ack, kära wän, jag har en tid werkligen lidit af ett otidigt
bekymmer för framtiden, wille allrahelst wara nio alnar under
jorden, gömd undan fienden. Dernäst wille jag fly hädan och
blifwa bonde i norden, men nödgas dock gå här såsom en ensam
pelikan i öknen, pusta och knorla såsom en dufwa. Ja, dessa
äro de swårare stunderna wissa tider känner jag en liten
flägt af Luthers mod och lust. Jag gläds deråt, att äfwen de
stunder, då jag är ledsen, orolig och bedröfwad, är ändå Guds
nåds eller Christi rättfärdighets wingar öfwer mig, helt fördoldt,
dock mäktiga att bewara mig för gladorna. Ac, jag har lust
frypa under jorden, då du skrifwer, att jag skall gå framåt, och
du bör träda tillbaka. Nej kära! skall jag gå här så länge?
Men, tyst, tyst, min mun, jag will bedja: Ste din wilja, o,
Gud! Gud wår Fader genom Christus tage dig i sina armar,
wärme dig med sin egen wärme, tröste, styrke och hugswale dig
och mig, som äro utsatta för alla wäder suckar såsom ett
broderligt farwäl din broder”.
―
Med wårterminen 1837 woro Rosenii studier i Hernösand
afslutade. Betecknande war, att han uti theologi och kyrkohistoria,
grekiska och latin fått högsta betyg, i andra ämnen lägre. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
