Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hernösand, Upsala.
23
återwände nu till föräldrahemmet i Burträst. Såsom ett skönt
wittnesbörd om Rosenii förhållande till sina oomwända kamrater
under gymnasiitiden meddela wi här några ord af en prestman i
Norrland, hwilken tillskickat oß följande strifwelse:
”Såsom gymnasii- och klaßkamrat med Rosenius, ännu
lifligt erinrande mig hans utseende, stick, athäfwor och hela
uppförande från den tiden, anser jag mig kunna sanningsenligt
intyga, att han redan under denna tidigare period af sin lefnad
wandrade för Gud. Redan då förmärktes uti hans beteende
emot tanklösa och om själens frälsning litgiltiga kamrater något
af den wishet och öfwerseende kärlek, som så skönt framglänste
hos honom under hans sednare mannaålder, efter under mycken
kamp wunnen större andlig insigt och mognad erfarenhet i
Andens och korsets skola. I stället för hårda och mästrande
bestraffningsord, hwilka troligen skulle wäckt andligen sorglösa
kamraters förbittring, syntes han t. ex. ej sällan med medlidsam och
fiälfull blick - tigande, dock med Gud talande fucka till
Herren för dem, om hwilka han wäl förstod, att de ännu ”ej
wißte, hwad deras frid tillhörde”. Så långt menniskoögon kunna
fe, war Rosenius, under de fyra år han bewistade gymnasium,
den ende, hos hwilken ibland alla kamrater ett werkligt andligt
lif i ord och wandel uppenbarade sig. Att han under sådana
förhållanden ej alldeles saknade erfarenhet af hwad David säger
om sig i Ps. 120: 5-7 inses lätt.
”Att Rosenius redan såsom gymnasist war temligen, ja, jag
wågar säga, mer än mången prest, hemmastadd och bewandrad
uti doktor Luthers skrifter, derpå må tillåtas anföra följande prof.
Rosenius predikade en gång i S. kyrka, derwid han bland andra
hade den ”milde” biskop F. till åhörare. Biskopen, som med en
wiß förmåning märkte uti predikantens ordform och uttryckssätt
en påfallande frändskap och klang af Luther, lärer efteråt hafwa
frågat Rosenius, om han ej plagierat den store reformatorns
kraftfulla ord; hwartill dock swarades ”nej!” Sanna förhållandet
war, att gymnasisten Rosenius, jemte det han »ex officio»
studerade de hedniska auktorerna, med förkärlek studerade Luthers
skrifter, tillegnande sig sålunda, tillika med Luthers ande, något
af sjelfwa hans ordställningar och uttryckssätt”.
Under sin gymnasiitid predikade Rosenius en gång i
Hernösands kyrka, då biskopen med hela sitt hus war der för att gå
till nattwarden, och efter gudstjensten bjöds han jemte några
prester på middag till bisfopen. Efter måltiden framkallades
han af denne, som med stor ledsnad yttrade: ”Du har i
dag predikat så, att både jag och de mina blifwit störda i wår
andakt och knappt kunnat gå till nattwarden”. Rosenius hade
predikat om gerningarnas rättfärdighet, hwilken han i grund
nedslagit, och wisat på rättfärdigheten genom tron. Deremot
höll nu biskopen ett långt tal, deri han framdrog flera bibelspråk,
som skulle wisa, att gerningarna woro nödwändiga till saligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
