Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hernösand, Upsala.
27
27
-
förkastar och fördömer känslans och förnuftets wittnesbörd
höet torkas bort; men Guds ord blifwer ewinnerligen. Nå
detta allt war dock till loffången hörande. Men jag bär ett
befymmer och en pina, ack, hade jag haft dig, rådiga Maria, här och
hört ditt swar. So wet du, mina kamrater wilja här på en
mer bildad ort slå alla obehagligheter, som fordom wid
gymnasium uppstått of emellan, ur sinnet och anse mig såsom en
broder, de bjuda mig wänskapliga händer, helsa mig wälkommen,
tala glada och förtroliga ord, och nu förstår du redan min
flämma. Jag arme mast, som ej är wan wid sådant, känner, att
detta smakar mitt fött bättre än strid, hugg och stygn. Nu
sannas på mig sjelf, hwad jag för twå eller tre år sedan stref i
några verser: Wi gå hwarann till mötes halfwa wägen .... wi
tröttna begge till att stå i strid. Gud förbjude nådeligen, att
hela sången på mig fullbordas. Kort sagdt, det nämnda
förhållandet i förening med min ensamhet bland fienderna gör, att
jag nu är alltför feg i bekännelsen. Och hwad denna
efterlåtenhet har med sig, det wet du. Mitt samwete såras och
nedtrampas, fienderna blifwa djerfwa, och det synes snart ingen skilnad
emellan oß. Nu förmörkas min blick, och jag wacklar emellan
språken: Hwilken som blyges wid mig och mina ord m. m. och
detta: Du skall icke kasta perlor för swin. Och totalt ensam
är jag. Här är ett gruftigt mörker, tjockare än det egyptista,
och ett lefwerne wärre än det sodomitiska dryckenskap, otukt
och grof swordom samt alla laster gå oförsynt i swang. Och
när detta gröfsta lefwernet föres mest af den lärda skaran,
Israels förstar, hwad will man då wänta af folket, som af barndo=
men hört, att man bör efterfölja lärarnas exempel? Nå, nu går
jag här ensam, säg mig, hwad bör jag företaga? Skall jag, lik
Petrus, ensamt fätta med swärdet i staran, eller, lik de andra
lärjungarna, blott sätta min egen person i säkerhet? Gud låte
mig ej likna Petrus wid kolelden! Säg, huru bör jag förhålla
mig? Då jag får fly och wara ensam på min kammare, blott i
sällskap med min Gud och min bibel, mår jag bäst.”
En wecka derefter skrifwer han åter: ”Sedan jag sist skref,
har jag några gånger fått tala med kamrater om det ena
nödwändiga; men de hafwa alla på det häftigaste emotsagt mina
ord. Nu har A. wid dessa tillfällen alltid warit med och
wanligtwis tagit deras parti, så att jag stackare fått stå ensam. Då
de andra med mindre kunskap i dessa ting stundom swagt nog
kunnat stå mig emot, har han stigit fram och med myndighet
afgjort saken. Nu ser du, huru jag har det, i hwilken trängsel
jag är. Jag har då ingen här, som deltager med mig; men
jag är nöjd och glad att haswa den store all werldens domare
på min sida och att för honom få klaga min nöd.”
Dessa utgjutelser framkallade förmaningar af den gamla
hulda wännen, till swar hwarpå Rosenius i ett sednare bref
skrifwer: ”Du känner mina swagheter; jag ser, du wet, hwad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
