Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
28
Andra Kapitlet.
som kan hända. Du beder mig wara försigtig i umgänget med
A. D, änglakonst, du änglafinne, dyra gåfwa, act, att jag egde
dig, nemligen wänlighet, mildhet, saktmodighet, tålamod,
långmodighet emot hwar man! O, att jag hade allt detta! Huru
andas icke mitt hjerta idel önskningar och bön; ty jag har smakat
det bittra och lärt begära och söka nåd att få denna ljufligheten,
men måste flaga: I mitt fött bor intet godt; nej en sjudande
gryta af ormagift, mig till månget swettbad, många suckar och
tårar. Jag kan dock genom denna erfarenhet säga, att jag har
luft till Guds lag efter den inwärtes menniskan, att Herrens
fruktans ande ej lemnat mig; tv jag mins ej, då jag grät
öfwer något annat än öfwer mina fynder. I går war jag i en
den swåraste nöd. Tung till finnet och bedröfwad utbröt jag i
några mißnöjda ord emot A. Han gjorde mig deröfwer
förebråelfer, och jag kom i den djupaste nöd. Men den som beder, han
får; det förkrossade hjertat kunde åter fröjdas. Efter ett
tårebad fick jag åter frið. Sedan läste jag en skön predikan i
Luthers urwal. Det war alldeles ftrifwet för mig, arme
syndare. Jag smälte ånyo i glädjetårar, i önskan och bön om
något bättre. Det war mig, som hade jag kommit i en ny werld,
iny wänskap med min Gud och Fader just såsom efter ett
häftigt åstregn, då molnen stingras, fält och ängar och löf glittra
i solskenet. Du ser häraf, huru jag lefwer. Tack för dina goda
bref, dina böner och tårar för mig. De tillföra mig mycken
wälsignelse af himmelen.”
Så skulle Rosenius, genom att sjelf förgå sig, förödmjukas
och på den wägen lära den luftiga ”änglakonsten”: saftmod mot
de felande.
Såsom ett stönt drag af den trosinnerlighet, som i så hög
grad utmärkte Rosenius, anföra wi här nedan några rim, ftrifna
wid denna tid. De hafwa till öfwerskrift: ”Något outsägligt
om mig sjelf och en bön till Gud framför andra böner”.
Hwem är, som klappar på min dörr
Och mig om natten wäcker?
Hwars ömma rop jag äfwen hör,
När morgonljuset bräcker?
Helst när jag gör, hwad jag ej bör,
Ett obegripligt rop jag hör,
Som säger: Calle, Calle!.
Och om jag går en afton ut
Ibland fåfängans hopar
Och wänder om wid dagens flut,
Det ”outsägligt” ropar:
”Hwar har du warit, Calle, nu?
Hwart går du wäl, o, hwar är du?“
Så lyder warningsstämman.
Och blir jag wred, som sker så fort,
Snart detta ropet höres:
”Ack Calle, ack hur har du gjort?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
