Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hernösand, Upsala.
29
29
Och djupt mitt inre röres.
Och ropet stundom håller i,
Tills jag ger ut ett ängsligt stri:
” Gud, hwart har jag kommit?”
Om blott den minsta synd jag gör,
Det ropar åter: Calle!
Och oftast jag det ropet hör,
När jag som andre alle
Mig blandar i fåfängligt tal
Stragt hör jag Petri hane-gal,
Tills jag går ut och gråter.
Hwem är du, som så ropa plär
Och hos of wäcker fruktan?
Jag tror, det sjelfwa Herren är
Och Andens trogna tuktan.
Act, samma röst det är försann,
Som till den första fallna man
Högt ropte: Adam, Adam!
Jag styla will mitt anlete
Och mig i stoftet böja,
Att sjelf du, Store, Helige,
Dig wärdes för mig röja,
Att du will träda i mitt rum.
Jag blir förundrad, glad och stum
Och blyg för dina ögon.
Din trohet är för stor, o Gud!
Jag nu förstår din mening.
Ditt ropande, ditt warningsljud
Ar prof af wår förening.
Fast jag så ofta sårar dig,
Du dock ej helt will lemna mig.
Du derför ropar, warnar.
Act, trogne, fromme, hulde Far!
En enda bön jag beder,
-
För allt hwad of förwärfwat har
Din Son och för din heder
Låt aldrig, aldrig tuktans röst
Upphöra klappa på mitt bröst!
Gud öfwergif mig ice!
Och lär mig en gång blifwa wis
Och hörsam för din wilja.
War trofast, Gud, och gif mig ris,
Låt intet oß åtskilja.
Tag hellre själen från mig, Gud,
Förrän ditt trogna warningsljud
Du måste från mig taga.
Men när det striet blandas med,
Som börjar att förklara,
Hur du har tröttnat och är wred,
Lär mig då wisligt swara:
Gud plägar aldrig tala så,
Wäl Han kan warna, tukta, slå,
Men icke wred bortkasta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
