Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En wigtig brytningstid.
43
-
om jag kommit ut från min frestelse. Nej, swarade jag, allt är
mig lika owißt. Nu gaf han mig ett annat, ett ganska
besynnerligt råd. Han sade: ”Jag förmodar, att det icke är endast
motsägelser emot Striften, som ingiswas i hjertat, utan äfwen
stundom bättre tankar, såsom wederläggningar af de förra?” -
Ja. ”Tag då och skrif upp både de förra och de sednare
och beståda dem sedan sakta och grundligt. I denna frestelse
består fiendens matt förnämligast uti att omkasta och förwirra
tankarna. Han är mörkrets ande, älskar icke ljuset, icke allwarlig
och grundlig forskning; genom att framdragas i ljuset, afwäpnas
han. Sätt upp på papperet allt, hwad som ingifwes, mot och
med, och betrakta sedan, hwilket som wäger mer.” Med detta
besynnerliga råd gick jag; och Herren wälsignade det så
underbart, att jag tre dagar derefter kom till en så stor wißhet om
bibelns gudomliga ursprung och sanningen af allt, hwad der står,
att jag både häpnade och fröjdades, så att jag i glad upprörelse
stälfde och grät på min ensamma kammare. ”Allt är sannt,
alldeles sannt, gudomligt sannt, och allt är qwar, som jag sörjt
såsom förloradt!” Sådant talade jag. Jag såg nu icke allenast
allt, hwad jag förr sett, utan mina ögon woro liksom helt
förnyade, så att jag såg allting ännu klarare än någonsin. Det war
nu i min själ, såsom det är i naturen, när tjocka moln, regn och
owäder i flera dagar betäckt landet, och det hastigt klarnar, så
att ej en molnfläck synes, då hela luften är så renad och solen så
herrligt skiner på de wåta, glittrande löften, att man tyckes
aldrig hafta sett en så stön natur. Nu återkom äfwen den så
förstörda, så länge saknade barnatillförsigten till Gud; jag fick
nåd att åter tro mina synders förlåtelse, kunde nu på nytt
omfamna min Frälsare, mitt lifs Gud, och med Thomas salig
utbrista: O, min Herre och min Gud!
”Till wißheten om bibelns gudomliga ursprung kom jag på
en alldeles egen wäg, under det jag uppsatte, hwad förnuftet
samt den onde och den gode anden ingåfwo mig, för eller emot.
Jag trodde ingenting, jag skulle se som Thomas och sedan
jag genom ett slags seende kommit till tro, såg jag sedan
öfwerallt de herrligaste bewis för samma gudomliga sanning. Att
utförligt besfrifwa den wäg, på hwilken jag kom till wißheten,
wore mindre wärdt; dock något i torthet derom. Mina
strupler hade sammandragit sig till twenne hufwudfrågor. Den förra
war: Har det warit Guds mening och wilja, då Han skapade
menniskan, att hon skulle känna och dyrka sin Skapare? Om
detta warit Guds affigt i afseende på menniskan, så måste Han
också hafwa sörjt för, att det skulle blifwa henne möjligt, måste
Han också hafwa gifwit henne en ledning, ett rättesnöre för sin
fännedom och dyrkan. Då blef andra frågan: Har Guð lagt
detta rättesnöre inom menniskan, eller gifwit henne ett yttre
ord? Swaret på den förra frågan såg jag i den hos alla
nationer befintliga känslan af behofwet utaf en gud, af gudar
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
