Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Trebje kapitlet.
och deras dyrkande, hwilket gör, att när hedningen intet bättre
wet om Gud, han dock bildar sig en gud af trä eller sten; men
en gud skall han hafwa! Af denna djupa, mäktiga, allmänma
känsla såg jag, att Gud, som ingenting gjort utan ändamål
(icke heller denna fänsla), måste haswa ämnat menniskan till fin
fännedom och dyrkan. Men att Gud icke lagt rättesnöret för
fin fännedom inom menniskan, det såg jag utaf de otaliga, olika
och oerhördt dåraktiga meningar om Gud och företag till hans
dyrkande, som uppstå der, hwarest menniskan är lemnad åt sig
fielf. Deraf såg jag, att Gud måste hafta lagt ledningen och
rättesnöret utom menniskan, eller också lemnat henne i sitt af
Honom inlagda, oändliga sökande utan något rättesnöre på
jorden, hwilket är orimligt. När jag nu hade kommit så långt,
då war det mig sedan lätt att weta, att den gamla heliga
bibelns lära war den enda, som tillfredsställer och motswarar
menniskans känsla och behof, så att man blott i henne känner
sig liksom hemkommen, i henne finner och igenkänner, just hwad
man sökte. Jag säger: detta war den wäg, på hwilken jag blef
öfwertygad om ordets gudomlighet; jag anser det icke såsom en
wäg för hwem som helst.”
I denna hårda luttringseld skulle Herren införa Rosenius
just wid denna tidpunkt af hans lif! Ett wid Herrens wägar
något wandt öga ser häri en gudomlig ledning, en plan, en
förberedande uppfostran. Högst lärorikt är att se, hwad han sjelf i
anförda artikel angifwer såsom ändamålet, hwarföre Herren
tillstädjer sådana hårda wäder att gå öfwer fina barn. Det är
hans egen erfarenhet, som dikterar swaret på denna fråga, då
han der säger:
—
”Men hwad ändamål Gud har dermed, att Han lemnar
själen åt sig sjelf och åt satan att fållas och anfättas med
twifwel, det kan man märka af sjelfwa medlet, eller af denna försö
felses egen beskaffenhet, samt af Guds ord härom. När en själ,
som ingenting högre önskade, än att kunna rätt hjertligen tro
och älska sin Frälsare blir så eländig, så förmörkad och förwir
rad, att hon också kan twifla, om det finns en Gud blir
så blind, att hon icke ser, hwad de råaste hedningar sett, att det
måste finnas en Mästare till ett så stort och ståtligt werk, som
werlden är blir derjemte så ohygglig, ja djefwulst, att oc
bitter hädelse emot den store, gode Guden utbryter ur hennes
hjerta, just då hon gick att tillbedja Honom; blir nu häröfwer
helt försträckt och förtwiflad, pinas såsom i eld, men kan ide
göra sig fri, utan arbetar att finna ett fäste för sin tro, finna
säkerhet för någonting, men finner intet, utan oaflåtligen kastas
af och ano, då färer hon ändtligen rätt eftertryckligt, hwad
menniskan är, hwad wårt förstånd, ljus, kraft och fria wilja
förmå! Då lärer hon förstå, hwad det olyckliga syndafallet
medförde. Då lärer hon att wärdera de minsta smulor af nåd, af
det lifwets bröd, som nedkommer af himmelen i stället för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
