Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En wigtig brytningstid.
45
att wämjas wid öfwerflödet. Ja, då lärer hon, så att hon mins
det, att tron icke är i menniskans makt, utan är en Guds
gåfwa. Sådant kan man wäl tro sig förut weta, man kan
snart medgifwa och ganska lätt medgifwa den bekännelsen, att
wi äro intet, förmå intet, ”äro icke ens beqwäma något tänka,
såsom af oß sielfwa”; men man menar det aldrig så werkligt,
förrän man i anfäktningen lärt det, i denna eller någon annan
anfäktning. Hos Adams barn ligger alltid på djupet den
tanten, att de sjelfwa skola något wara, kunna och göra; detta är
den djupaste smitta i all mennistonatur, allt sedan den stunden
då den gamle ormen inlade i menniskan sin egen stolta andes
säd med de orden: I skolen warda såsom Gud, wetande, hwad
som är godt och ondt (1 Mos. 3:6). Men nu är det Guds
fastställda beslut, att wår upprättelse och frälsning skall ske på en
motsatt wäg emot den, hwarpå wårt fall stedde; att wi skola
gå den wägen tillbaka, som wi gått bort, och bära igen, hwad
wi stulit, nemligen Herrens ära. Derföre är hela omwändelsens
och nya födelsens wäg så anlagd, att wi skola i allting
förödmjukas, blifwa till skam och till intet. Si, detta är just
christendomens hemlighet. Derföre brottas Herren med of och bryter
of så i nattens mörker, att wi aldrig mer skola gå så raka och
stolta, utan fänna wår höftessena sliten (1 Mos. 32: 25). Wi
ffola nemligen lära, att det icke är nog dermed, att wi ingen
förtjenst hafwa för Gud, att Han måste stänka oß nåd af idel
nåd genom wår Frälsare Jesus Christus, utan att Han också
måste stänka oß den nåden och gåfwan att kunna emottaga detta,
att han måste också stänka oß tron. Ja, att det icke är nog för
wår tro, att den har ett sannt och pålitligt föremål, icke nog,
att Gud gifwit oß en orubblig fanning att omfatta; utan att
det fordras ännu, att Gud derjemte gifwer oß sjelfwa tron,
gifwer of handen, hwarmed wi kunna emottaga föremålet. Det är
ice nog, att Han gifwit oß solens ljus; Han måste också gifwa
of ögon, innan wi kunna se något.
”Utom det redan anförda hufwudändamålet, som Gud
åsyftar, då Han låter satan bestjuta wåra hjertan med twifwel, will
Han också med detta hårda medel lära oß, att mer undergifwet
lyda hans wilja. Det händer nemligen äfwen de trogna, som
eljest i allmänhet wilja uti allt lyda Gud, att de uti en wiß sat
börja kröka sig för Herrens wilja och draga sig undan; liksom
den eljest fromme profeten Jonas i trots af Guds befallning
flydde ifrån Ninive. Hwad gör då Herren? Jo, liksom Han lät
fasta Jonas i hwalfiftens buk, tilldeß han i detta hemska mörker
hade lärt att frukta och lyda sin Herre och war glad att göra
hans wilja; så gör Herren ännu: då syndaren stretar emot
hans wilja, fråntager Han honom ordets ljus, insätter honom
mörk arrest och på mager kost, tilldeß han blir mjuk och är
hjertligen glad att hellre med Guds ljus och frid i själen göra
hwad som helst, det Herren ästar, än han will satna det ljuset.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
