Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En wigtig brytningstid.
49
watten, som sedan deß flödat öfwer samma läppar, ser tillbaka
på denna stund, då Rosenius första gången i Stockholm öppnade
den heliga boken för att till hungrande själar dela ut deß dyra
sanningar. Han läste Es. 53 kapitel och uppehöll sig särskildt
wid de orden: ”Herren kastade allas wåra synder uppå Honom”.
En wän, som ännu lefwer ibland oß, räknar från denna stund
begynnelsen af ett helt nytt lif i Guds Sons tro och talar med
rörelse och tacksamhet till Gud om sina erfarenheter derwid och de
kostliga ord, Rosenius då fick nåd att uttala. Så hade han begynt
att förkunna ordet i Stockholm! Wintern 1840 fortsatte han der=
med hwarje lördags eftermiddag, då han inkom från Lenna; och
wänner minnas ännu, att han då genomgick och utlade Romarebrefwet.
Emellertid hade bekantskapen mellan Scott och Rosenius
blifwit befästad. Mångahanda planer för Christi rites utbre=
dande inom landet hwälfde sig i de båda männens tankar och
woro föremål för deras öfwerläggningar. De gåfwor och
krafter, som lågo slumrande hos Rosenius, hade Scott med flar
blick uppfattat, och han önskade fästa honom wid arbetet i
hufwudstaden, fastän han icke wågade gifwa något bestämdt ord
derom. Rosenius å sin sida sökte äfwen Scotts mer mognade råd
och ledning med affeende på sin blifwande werksamhet. ”Han
söfte mitt råd i många wigtiga frågor rörande hans andliga lif
och werksamhet”, så skrifwer Scott i en uti en engelsk tidning
införd kort uppsats öfwer Rosenius straxt efter dennes död; ”men,
isynnerhet wid allt hwad som hade afseende på hans framtida
bana, kände jag grannlagenheten af min egen ställning, och huru
swårt det war att gifwa honom ett råd. Han sade mig, att
han genom hela sin föregående uppfostran beredt sig att såsom
prest ingå i den lutherska kyrkan och kunde snart nog blifwa
färdig för inträde i det presterliga kallet, att han af hela sitt hjerta
och sin öfwertygelse war bunden wid denna kyrkas lärosatser
och inrättningar, och likwäl twekade han att söka presterlig
tallelse. Så snart jag är prestwigd, sade han, är jag bunden
inom min församling, och utom dennas gränser kan jag icke gå.
Han talade om en mäktig inre öfwertygelse, att Gud bestämt
honom att werka för hans sak i en mer midsträckt krets, fastän
han äfwen fruktade att tänka högre om sig, än han borde tänka.
Jag lade honom inför Herren i bön, men wille icke bestämma
hans wäg. Han lydde sin inre kallelse, hwilken jag är wiß war
af Gud, lemnade alla tankar på den presterliga wägen och blef
en evangelist, som werkade med ord och gerning, hwarhelst ett
tillfälle dertill yppades”. Så långt pastor Scott. Hwad som
under denna tid rörde sig inom Rosenius sjelf, derom få wi en
åstådlig bild genom följande hans bref till den gamla wännen i
Norrland.
Från Lenna stref han den 16 Mars 1840:
”Herrens frid, du trogna, gamla, bepröfwade wän! Nu hade
jag behöft en hel dag att sitta hos dig och har blott en timme,
så hastigt stall brefwet afgå. Du skall hafwa undrat på min
-
Rosenii lefnabsteckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
