Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Femte Kapitlet.
ofta under outsägliga qwal alldeles wanmäktig, när jag will
genast se, se hwad jag skall få till sysselsättning och uppehälle;
ty jag ser ofta derwid intet annat än egen wanmatt och andras
litnöjdhet om min tjenst. Men derwid är då min tröst: Ar
det sannt allt, hwad wi tro och bekänna om wår Gud, så har
Han redan utmätt både arbetsfältet och brödet. Och derwid blir
jag lugn och stilla. Men wid stunder af otro blir jag ofta
nedslagen, måste dock stanna wid denna tanke: Det må blifwa, hwad
det kan; jag gör och har gjort allt, hwad jag förmår.
Förmådde jag sjelf skapa mig en werld, skulle jag snart göra det,
men jag förmår icke, och då:
Är det ej sannt, hwad om Herren står,
Så gör det mig lika, hur helst mig går.
”Allt detta om de mörkare stunder. Nu om hwad jag
härunder gör och företager. Först är jag för närwarande
sysselsatt; derwid blir jag, tills Gud öppnar någon annan dörr och
tillsluter denna. Jag skrifwer och redigerar Pietisten, nödsakad
att åtminstone till årets slut dermed fortfara. Nog har det
ofta, wid tanken på att jag aldrig skulle få offentligen predika,
då likwäl predikandet torde wara min kallelse, synts mig
önstwärdt att wara ställd i methodisternas friare werksamhetsform,
men jag har ock fruktat genom ett sådant steg göra många
swenska christna förargelse och bryderi, ingifwande dem den tanken, att
Lutheranismen ide duger till salighet, ehuru jag sökte endast det
friare werksamhetssättet. Derföre, för att nu blifwa swenska
bröder till tjenst, hwad mer än Pietistens skrifwande? Ja, hellre
än att wara bunden inom en presterlig kallelse, will jag wara
en osedd, enskildt grafwande läsare, hwilken med enskild men
hwardaglig werksamhet, med andaktsstunders hållande och
borttappade fårs uppsökande oftast uträttat mer än presterna. Med
andra ord, hwad wi menade med en ”stadsmissionär”, just detta
ligger ännu allrakärast för mig. Men hwem will löna honom?
Hur skall jag lefwa? o. s. w. Derom framdeles. Jag talade
häromdagen litet med Keyser om denna sat, och han trodde, att
jag med sådan anspråkslöshet och ensfildhet uti werksamheten
kunde på intet sätt förhindras, ty ur det hus, der ingen
annammade mig, fick jag ”gå ut” och studda stoftet af mina fötter. Di
funde jag hafwa en ständig werlande sysselsättning, än skrifwande
tidningarna och annat, än predikande i husen. Ja detta är, hwad
jag, näst den werksamhet jag wissa stunder hade under din
ledning, fänner mig kraftigast kallad till. O, hwad jag dock
härwid nedslagits af tanken på min oförmåga, men ock derwid
tänkt dels på andras, dels på egna erfarenheter, att Gud förmår
rikligen göra mer, än wi ens bedja eller tänka. Ja, det som är
omöjligt för menniskor, det är möjligt för Gud.”
Under det Rosenius (utom i stunder af anfäktning, hwarom
wi snart skola se ännu mer) genom arbetet med de twå tid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
