Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Femte Kapitlet.
-
icke laglösheten utan lagen - der står: ”men lagen är också här.
med inkommen, på det att synden skall öfwerflöda” märk
”här med inkommen”, icke bortkastad. Och att ”göra det ondt
är, att der må komma godt af” göra med wilja idag, det
man tänker ångra i morgon - det är ju groft nog. Om tron
åter, menade jag, att den icke bestod blott i deras famp wid
nådestolen, ej i tankens wändande och werksamhet, utan i den
hjertats tillförsigt och widhwilande, som alltför wäl kan blifwa
qwar, fastän jag tänker på eller talar om en jordist sak, talar
med en menniska. Eljest hwad wore wäl wårt nådestånd?
wår trygghet? wårt gagn af Christus? Om jag doge af slag
denna stund, eller om jag talade med en menniska, så wore jag
ändock salig. Tron är i sanning något annat än en gerning;
men den nämnda kampen är uppenbart en gerning.
―
”Omkring sådana saker rörde sig nu wår strid, tilldeß wi
fletos från hwarandra. Dock M., hufwudmannen, gaf mest med
fig, då jag tog honom afsides, men när han kom in i hopen, war
han åter borta. Deßutom woro E. och en H-g mer
medgörliga; men, som jag hörde, war B. (hwilken olyckligt nog, och
kanske
fanfte betydelsefullt, icke war med som det fades af bristande
tillfälle) den renaste af dem. Några, tre à fyra, kommo till mig
liksom med skygghet och strålade i ansigtet, då jag talade Christi
evangelium detta sedan de förnummit, huru jag hade satt
mig emot fämparna.”
-
Lifligt qwarstod i Rosenii minne ännu efter många år,
hwad han under denna resa hade fått se af den finska pietismen
wid denna tid, och han skildrade gerna för sina wänner, hwad
han derwid uppleswat. Wi weta, att det war ett af de
utmärkande dragen hos honom, såwäl wid den enskilda själawården som
det offentliga talandet och skrifwandet, att på samma gång han
alltid hade husligt hugswalande nådesord till ”de elända”, han
å andra sidan angrep och efterjagade egenrättfärdighetssmittan, i
hwad gestalt den än måtte wisa sig. Han hade här i Finland
påträffat den uti en högst besynnerlig form hos det parti, som wid
denna tid stod samladt omkring den finske bonden och folkledaren
Paavo Ruotsalainen ett lärorikt bidrag till kännedomen af
de mångahanda afwägarna från den endă rätta smala wägen,
att oupphörligt såsom förtappad syndare likwäl tro nåden, men
så werkligen tro och tillegna sig denna nåd, att man blir en ny
menniska. O, huru swårt för det arma menniskohjertat, som
alltid will ”den orätta wägen”, att blifwa qwar på denna wäg!
Efter hemkomsten från Finland reste Rosenius upp till
Norrland, till de för hans hjerta alltid fära trakter, der han tillbragt
fin ungdomstid - denna gång för att derifrån såsom sin maka
hemföra till eget bo i Stockholm sin kära Agatha. Så hade
då Herren äfwen i det lekamliga wälsignat hans arbete med de
twenne tidningarnas utgifwande, att han kunde tänka på att
gifta sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
