Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosenii enskilda lif och werksamhet åren 1842 och 1843.
99
Till Scott stref han straxt före afresan från Stockholm:
”Det gläder mig att i ditt bref se, huru mitt tilltänkta giftermål
är dig behagligt. Ja, jag will, såsom du säger, så tarfligt som
möjligt inrätta wårt bo. Det är en gåfwa af Gud, att Agatha
är af naturen såwäl som af uppfostran just utmärkt för enkelhet,
tarflighet och arbetsdrift så att hon passar ganska wäl till
min naturliga wårdslöshet och liknöjdhet för det jordiska.”
Wi anföra ännu ett bref från denna tid, deri han omtalar
erfarenheter under sjelfwa resan. Det wisar oß äfwen, hwilken
fiendskap de hade att erfara, som wid denna tid framstodo med
en öppen bekännelse af sanningen. Brefwet är skrifwet i Umeå
den 1 Aug. 1843, dagen före hans bröllop: ”Jag har ej nyligen
haft sådana erfarenheter, som under denna resa”, skrifwer han, ”ty
jag hade werkligen Davids, då han säger: ”Alla de, som mig
se, rista hufwudet, gapa med munnen” m. m. ja i sanning, jag
war menniskors begabberi och folks föraktelse. Kaptenen är min
bittra fiende och taßlade om mig för alla, till och med i afsigt
att jag skulle höra det och såras eller retas till swar. Afwen
försökte några dumdristigt att tilltala mig, hwarpå jag gaf korta
swar, en gång blott med en blick, som tycktes taga ganska af=
wäpnande. Jag sysselsatte mig med läsning och samspråk med
dem, som woro drägliga. Men gissa hwad som hände mig i
Gefle? Jag war uppe hos en hop församlade wänner på
morgonen, och ångfartyget, som skulle gå kl. 9, afgick, då stadens
flocka felade fem minuter - och jag blef qwar på stranden. Jag
tog genast häst, åkte genom dag och natt och hann upp
ångfartyget i Hudikswall efter fjorton mils landresa. Kaptenen syntes
helt stamflat. Jag lemnar oafgjordt om hans hafda uppsåt, men
ett sorl af förebråelser, pikar i afseende på hwad jag hade gjort
i Gefle v. m. d. omgaf mig af hopen ända derhän, att städerskan
måste lägga sitt ord dertill. Gud ste lof, jag led saktmodig, tyst,
enfaldig, ”såsom en döf, den der intet hörer, och en dumbe, uti
hwars mun intet genswar är.” I alla städer war jag uppe och
omgafs af wänner, hwilka då följde mig till stranden och gåfwo
kapten och hopen nytt bränsle på elden. Lördagsqwällen kl. 11
anlände wi till Umeå. Snart såg jag många glada goda
wänner, och snart sades mig, att räntmästarens häst och dräng stod
på bryggan att föra brudgummen och hans saker till
bröllopshuset. Huru platt förgat jag icke nu alla resans beswärligheter
och de föraktares begabberi! Så skall ock själen en gång,
frigjord från kroppen och all denna tidens wedermöda, förgäta alla
pröfningar under wägen, så snart hon inträder i himmelens stora,
faliga, ewiga bröllopshus att fira Lammets bröllop!”
Den 2 Aug. firade han nu sitt bröllop med Agatha
Lindberg i hennes föräldrahem wid Umeå. Efter ett kort besök hos
fin moder i Burträst och andra närmare wänner i hemtrakten
återwände han med fin maka till Stockholm.
Några erfarenheter från denna tid, bittra medel som Her-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
