Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosenii enskilda lif och werksamhet åren 1842 och 1843. 101
Återkommen till Stockholm inflyttade Rosenius i eget hem.
Wi låta honom sjelf berätta om åtskilliga erfarenheter, inre och
yttre, från denna tid i bref till närmare wänner. Till pastor
Scott stref han den 1 Nov.: ”Käre hulde broder!.... Nu är
jag ock gift och undrar på Herren. Detta trodde jag då wißt icke,
när jag för fyra år sedan första gången talade med dig om mina
enftilda förhållanden, då jag på gatan första gången
genombäfwades af en aning om den samwerkan med dig, som sedan
blef en werklighet. Detta trodde jag icke, då jag ändtligen, till
min själs glada förloßning från de qwal, som dag och natt under
flera år tärde på mig, tog ut steget och afwek från den bana,
jag hade börjat. Och det steget ångrar jag ej, ty nu har jag
sett, att det war Guds bestämda wilja. Jag har nu arbete och
wälsignelse i andlig och lekamlig måtto, mer än jag någonsin
anat. Och hwad jag tidigt, sedan nåden fattat mitt hjerta, med
idkelig önskan och bön begärde, men aldrig med förnuftets
uträkning såg möjligt, det har jag nu fått, nemligen en plats, der
jag dagligen får grafwa i Herrens wingård. Af Herren är
det stedt och är underligt för wåra ögon.
”Nu något om mitt arbete. Såsom du sjelf mins, är jag
af naturen oföretagsam, skall alltid drifwas af andra, om jag
något skall uträtta. Så ster det ock nu. Ej blott Christi kärlek
twingar mig så, utan ock sjelfwa de stundliga kallelserna,
behofwen och stickelserna, hwarigenom jag hålles i jemn werksamhet.
Andaktsstunderna fortfara som wanligt nu på sju särskilda ställen,
der det ock alltid till en del är olika personer som samlas,
isynnerhet på sømliga af dessa ställen. Trängseln afhjelpes
härigenom. Deßutom har jag en och annan extra sammankomst
för dem, som ej wilja blandas i hopen, hwartill hörer t. ex.
några förnämare. Dagligen besökes jag af bekymrade själar
från alla möjliga orter.”
Till den gamla trogna wännen uppe i Stor-Kåge skref han
wid samma tid: ”För ungefär en wecka sedan erhöll jag ändtligen
en länge efterlängtad och wäntad skrifwelse från dig, och jag
hade just dagen förut funderat på, om du wore sjuk; derföre
war det så mycket kärare att bekomma detta. Tack hjertligen,
tack och åter tack! O, det war kärt se den gamla kända stilen
och det gamla fromma, hulda tungomålet. Tack äfwen för
lyckönskningarna till wårt nya stånd, för påminnelser och
uppmuntringar. Du är dig lik, Gud ware lof! Nu will jag såsom
swar härpå, så kort och hastigt som min tids forthet ålägger
mig, berätta dig åtskilligt, huru wi haswa det. Först hwad mitt
eget inre angår, är lifwet på denna tid ofta mycket fördoldt:
jag försträckes, när jag känner, huru litet jag älskar Gud, beder
och öfwar min egen enskilda christendom. Men under och med
allt detta bekymmer, denna skröplighet, får jag dock ofta nog
fjelf en del af det jag dagligen predikar för andra i wåra
sammankomster, så att jag stundom blir alldeles förundrad öfwer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
