Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Sjunde Kapitlet.
ock; men om Gud will och gör det, det wet jag ej .. Nu
under riksdagen hafwa isynnerhet presterna bråkat sina hufwuden,
om hwad man skall företaga sig med R-8 och hans predikande
i husen, såsom Thomander berättat mig. Men det har ej
kommit widare, än att de rådslagit och disputerat och måst lemna
saken. För sådant hafwa wi wäl att tacka den trofaste Israels
wättare, som sagt: Ho will församla sig emot dig och öfwerfalla
dig, när de församla sig utan mig? Bland annat, som de
påtänkt, är att göra mig till föreståndare i något af de stora
fängelserna, nu då cellsystemet blifwit antaget och infördt, och
hwartill man anser, att det fordras föreståndare med wärma och nit
att sjelfmant arbeta på de ensamma fångarna. Detta har warit
Thomanders plan om mig, men troligtwis på inrådan af många
stadens prester, hwilka gerna såge mig undangömd i ett fängelse.”
Wi hafwa anfört äfwen dessa förslag för att så mycket
klarare ådagalägga, huru Herren, under alla påtryckningar så wäl
af werldens fiendskap som af allehanda willomeningar, höll fin
hand öfwer denne sin tienare och behöll honom wið sanningens
ord och på den wäg, Han för honom utstakade.
Med en högst gripande framställning af det mest
fruktanswärda förhållande, wi funna tänka oß Christi rife, nemligen
”Den hemliga döden under namn och skepnad af lif”, började
han Pietisten för det följande året (1846), en framställning,
skrifwen tillika med så mycken warsamhet, att mången lefwande
själ, som i mörker, anfäktning och fruktan för sjelfbedrägeri flytt
dertill för att der liksom få bekräftelse på sina djupaste farhågor
- der i stället fått tröst och nytt ljus öfwer fitt tillstånd.
”Stötestenen, den stora hemligheten”, ”Ditt ord är mina fötters lykta”
äro äfwen från detta år; äfwenså den tröstfulla påminnelsen:
”Det finnes ingen nöd, deri Gud ej kan hjelpa”. Mot slutet af
detta år stref han äfwen något om wåra heliga sakramenter,
dopet och nattwarden.
Tidigt på wåren 1846 gjorde Rosenius åter en resa till
Norrland. Dagen före afresan skref han nedanstående rader till
den finske brødren, pastor F. G. Hedberg, känd såsom utgifware
af Alm. Ev. Tidning och andra skrifter. Rosenius hade under
besöket i Finland sommaren 1843 sett honom bland de många
finsta prester, med hwilka han då sammanträffade. Då Hedberg
någon tid derefter kom till infigt af den finska pietismens
afwitelser från sanningen, stref han till Rosenius, som wunnit_hans
förtroende genom de sanningar, han uttalade, och det sätt,
hwarpå han framstod i brödrakretsen under besöket i Finland Detta
blef anledningen till en förbrödring dem emellan i Herren.
Under flera år stodo de i liflig brefwerling. Några af Rosenii bref
till pastor Hedberg hafwa bafwit of meddelade, hwilket warit
oß så mycket kärare, som han deri omtalar såwäl sina egna
erfarenheter under denna tid som ock åtskilligt om den lilla försam=
lingen i Stockholm. ”Med mitt skrifwande till dig”, ftref han nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
