Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strider och erfarenheter under åren 1844-1847.
183
morgonen den 25 Augusti det kära hindret (en ny resande) af
en liten sons ankomst till werlden. Medan jag talar om detta
husliga, bör jag nämna, att den lille blef fredagen den 4 Sept.
genom det heliga dopet upptagen till Guds barn och Jesu
Chrifti medarfwinge, fick derpå fastebref och insegel, och hans namn
wardt Johannes. Aftonen war ganska glad och uppbyggelig, ty
wi läste och talade om dopets herrliga skatter och säkerhetsbref,
så att wi woro allesammans liksom på nytt döpta med den
Helige Ande och med eld. Tre dagar förut hade den käre
brodren W―g ankommit, och han är i sanning en kär broder, det
kan jag nu ännu mer försäkra. Han och Hamberg deltogo
ganska kraftigt, talade tröstligen och herrligt under wår betraktelse
om dopet. Nu har du sett några af de erfarenheter, som
upptagit min tid. Det gladde of mycket att af ditt bref höra, huru
du befann dig af och efter din Stockholmsresa. Ja, täre broder,
jag tror alldeles så, som du säger, att wi omsider förstodo
hwarandra och i det rätta ljuset sågo hwarandras mening, och
äfwen att det skall genom Guds nåd wara till ömsesidig nytta
att hafwa på detta närmare sätt meddelat oß med hwarandra
och weglat åsigter. Du instärpte hos oß, hwad wi wäl förut
hade, lärde och trodde, men som aldrig nog kan betänkas,
drifwas och iakttagas, nemligen att allt lif, all salighet, all kraft,
kørteligen all rättfärdighet och helgelse är i och af Chriftus
allena, med tron stundligen skådad och annammad, hwilket sker i
och genom evangelium. Wi åter instärpte hos eder, hwad I
wäl förut haden, lärden och trodden, men hwad man ock på
wissa tider och i följd af wissa förhållanden och tillfälliga
ögnamål kan förgäta, nemligen, att ”all Skrift, af Gud utgifwen,
är nyttig, ja, nödig till underwisning, till bestraffning, till
bättring, till tuktan i rättfärdighet, att en Guds menniska skall wara
fullbordad, till alla goda gerningar skicklig;” att Gud, som nihil
facit sine ratione sufficienti *), bäst wet, hwartill Han ansett
nödigt att till de ”trogna i Christus Jesus”, de heliga och älskliga,
ställä så många både ljuswa och skarpa förmaningar, som
epistlarna och Uppenbarelseboken (ja ock evangelierna) innehålla.
Ja, käre broder, detta förstå och se wi ömsesidigt, kunna ock se
några rationes, som göra det nödigt att bruka detta gamla
bibliska sättet. Hwad Israel ej behöfwer, straxt det gått ut från
pharaoniska förtrycket, straxt def kommit genom Röda hafwet, och
ftragt det börjat äta manna, det behöfwer det, när det en tid
wandrat i öknen och börjat ”wämjas wid den lösa maten”, såsom
de sade. Och jag måste just le, när jag åter betänker, hwad wi
erinrade of (du och jag och Roslin och Ahnfelt) i afskedsstunden
fl. 1 på natten, nemligen att om ni (du och Roslin) hade tagit
wår sida och stridt för lagen och förmaningen, hade wi tagit eder
fida och stridt för evangelium. Gud ware lof, pris, heder och ära!
*) Intet gör utan tillräckligt skäl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
